I 12 år har naturfotografen och filmskaparen Chris Schmid ägnat sig åt en av de stora paradoxerna inom naturskydd – för att rädda och skydda en av jordens sista orörda vildmarker så måste man visa upp den.

”Det är viktigt att visa upp den här platsens skönhet”, säger den schweiziska fotografen. ”Man behöver få människor att förstå värdet som lejon och geparder har, och vilja skydda den här platsen”. Det är en komplex fråga som Chris har dokumenterat genom fotografi och film under de senaste tio åren. ”Om man vill skydda den här platsen”, säger Chris, ”så måste man ha människor på plats i lokalsamhället som gör jobbet. Man kan inte be människor att skydda naturen när de inte har mat eller pengar. När turister åker till Afrika och bor på lodge så skapar de arbete för lokalinvånare och förstärker incitamentet att skydda det här vackra landskapet. Samtidigt innebär skydd naturligtvis även att hantera turism försiktigt, alltså att undvika överturism och upprätthålla stränga myndighetsregler i parkerna. Det är en skör balans mellan naturskydd, turism och både vildmarkens och lokalsamhällenas välbefinnande.”

Chris fortsätter: ”Till exempel brukade massajerna döda lejon för inte så länge sedan. Att jaga och döda ett lejon var en ritual, ett bevis på att en pojke hade blivit man. Men nu har de slutat med den traditionen. De förstår att lejonets värde är större än en trofé. Massajerna skyddar lejonen och skyddar sitt hem.”

Chris kommer från ett Europa vars landskap blir alltmer tama, och det var detta som eldade på hans passion och vilja att åstadkomma en förändring genom sina naturskyddsbilder. ”Om man tittar på Europa så har vi ingenting kvar. Vi har massor av pengar och allt vi vill ha, men det blir allt svårare att hitta en verkligt vild plats. Jag vill vara del i att se till att framtida generationer har någonstans där de kan känna samhörighet med naturen”. För sitt arbete med Nomad Trust i Tanzania och Botswana Natural Selection Foundation har Chris sin Sony Alpha-kamera och sina objektiv, som ger honom friheten att fotografera och filma djur, naturvårdsarbetare och samhällen samt stötta välgörenheters arbete.

”En vanlig dag brukar involvera att vakna innan soluppgången, runt klockan fyra. Vi har tillstånd som specifikt ger oss tillåtelse att gå in och filma i reservaten, vilket är ett annat sätt på vilket pengar kan återinvesteras direkt i reservatet och lokalsamhället. Vi brukar spåra ett individuellt djur för att berätta dess historia, så vi åker till platsen där vi senast såg det och börjar spåra. Vi letar efter fotspår och andra tecken på djurs beteende. Målet är att hitta dem innan soluppgången så att vi får det bästa ljuset för att fotografera och filma dem. När vi fotograferar lejon kan temperaturen dessutom stiga väldigt snabbt. Redan vid klockan nio brukar det vara så varmt att lejonen ligger platta”, säger Chris och skrattar. ”Geparderna är annorlunda – de rör på sig nästan hela dagen, men undviker de höga temperaturerna mitt på dagen.”

Relationer med människor är precis lika meningsfulla som djuren Chris fotograferar, och under de senaste tio åren har han samarbetet med samma lokala guide. ”Det gör jobbet lättare”, förklarar han. ”Vi känner och förstår varandra.”

I området runt Ngorongoro-kratern i Tanzania arbetar Nomad Trust med den lokala massajbefolkningen med att övervaka lejonen. ”Vissa lejon ger sig på de lokala boskapen, så under åren har de behövt sätta halsband på de här djuren. Om lejonen kommer för nära de lokala boskapen så får massajerna eller bönderna ett meddelande på sin telefon, och så flyttar bönderna tillbaka boskapen till boma-hägnaderna, där de skyddas mot lejon. Genom att arbeta med lejon på det här viset lär sig lokalbefolkningen att det går att leva med lejon utan att döda dem. Genom att spåra dem på det här sättet skyddar man både boskapen och lejonen, och dessutom människorna. Det är helt annorlunda jämfört med hur vi arbetar i Europa. Här i Schweiz, till exempel, så har vi vargar och så fort vargarna börjar angripa boskap så dödar vi dem. Det är ingen överraskning att det finns fler lejon i området runt Ngorongoro-kratern än vad vi har vargar.”

Chris använder Sony Alpha-kameror och -objektiv för att ta fantastiska bilder på afrikanska djur och människorna som arbetar med att skydda dem. ”Jag använder i huvudsak Sony Alpha 1 II för fotografi och Sony Alpha 7S III, FX6 och Burano för att filma. Jag använder dessa kameror på grund av deras otroliga dynamiska omfång och prestanda med ISO-känslighet. Jag vet att jag hela tiden kan tänja på gränserna när jag är uppe och tar bilder innan solnedgången eller filmar sent på kvällen.”

Chris är väl medveten om det faktum att naturen är, som han säger, vildsint. ”Ibland tror människor att det är som ett zoo, men naturen är vildsint och detta är väldigt viktigt att förstå. Vilda djur är en del av vårt ekosystem. Om det inte finns tillräckligt med rovdjur så exploderar antalet växtätare, vilket blir ett hot för gräsmarkerna eftersom växtätarna inte konstant behöver röra på sig för att undvika rovdjur.”

På samma sätt måste Chris vara finkänslig inför publiken. Han använder verktyg på kreativa sätt för att dämpa ekosystemets hårda verklighet. ”Det kan vara knepigt att hitta rätt balans mellan starka bilder och att människor inte vill se dem. Jag tycker om att fotografera med bakgrundsbelysta motiv, vilket jag kan göra med det höga dynamiska omfånget i Alpha 1 II-sensorn. Att fotografera med bakgrundsbelysning innebär att åskådarna ser färre detaljer – de ser till exempel bara konturen av en hyena som äter sitt byte. Jag vill visa upp verkligheten i bushen – det här är inga tecknade filmer. På samma sätt vill jag inte hålla liv i de negativa myterna kring vissa djur som människor tror på. Jag gör det genom att ta bilder som berättar hela historien, som visar hur djuren leker och banden i deras familjer. Och så ungarna, såklart – folk älskar ungarna!”

På kamerorna har Chris monterat flera olika objektiv, men som alla fotografer har han sina favoriter, bland annat det lätta FE 100-400mm f/4.5-5.6 GM OSS, det mångsidiga FE 70-200mm f/2.8 GM OSS II och FE 300mm f/2.8 GM OSS.

Stödet från Sony sträcker sig längre än Chris kamerautrustning, då varumärket ofta ger honom direkt stöd. ”Nomad Trust arbetade med ett rovdjursprojekt”, minns Chris, ”med lokala viltvaktare som identifierade vildhundarna och lejonen i ett specifikt område. Men de använde sina smartphone-kameror, och det var svårt att skilja de individuella hundarna från varandra. Jag frågade Sony om de kunde hjälpa till, och de skickade tre Cybershot RX10-kameror som har fantastiska zoomobjektiv. De var till stor hjälp för de som arbetade på projektet med att övervaka, identifiera och skydda vildhundarna och lejonen. Det är så enkelt, men att hjälpa gemenskaper som dessa genom att ge dem rätt verktyg kan göra stor skillnad.”