Genom historien har naturforskare drivits av upptäcktslust. Glädjen av att upptäcka nya arter eller beteenden är tilltalade på en personlig nivå – och den glädjen kan multipliceras flera gånger om när man delar med sig av upptäckterna. Men det är inte allt: naturfotografering kan även spela en roll i människans arbete med att vårda naturen. Att dokumentera och förstå naturen har varit mycket aktuellt på sistone. Habitat och arter går förlorade i alla jordens hörn, så naturvårdare har ett viktigt jobb som utbildare.

Naturvetaren och fotografen Javier Aznar, som har arbetat med Sony-kameror sedan 2018, säger: ”Jag resonerar så att människor inte kan bryr sig om något om de inte vet att det finns. Därför har jag lagt många år på att fotografera mindre kända djur i Amazonas: insekter, spindlar, tusenfotingar, reptiler och amfibier. De djuren avbildas inte alltid på vykort från Amazonas eller andra platser. Ofta används i stället bilder på stora däggdjur eller fåglar, men alla djuren är lika vackra och viktiga.”

Att arbeta med Sony Alpha-kameror och Sony-objektiv ”har gjort stor skillnad för mig”, berättar Javier. ”Främst för att de kombinerar briljant kvalitet med tålighet och bärbarhet. Jag arbetar i ganska extrema miljöer i fråga om värme och luftfuktighet, och jag vandrar mycket – jag kan lägga upp till 12 timmar per dag med att titta på djur – och med en liten och lätt kamerautrustning blir ryggsäcken också mindre och lättare.”

”Insekter i synnerhet behöver vår hjälp, eftersom de ofta avfärdas som skadedjur, inte är välkomna eller inte blir sedda alls”, fortsätter Javier. ”Men de är en viktig del av den näringspyramid som vi alla ingår i. Ja, de är nära botten på pyramiden, men utan insekter blir det ingen pollinering, och därför inga träd, frukter eller grödor. Och då försvinner även djuren som äter frukt, blad och frön – både fåglar och däggdjur. Och så klart, utan grödor blir det inga människor, heller.”

Därför argumenterar Javier att även om du inte gillar spindlar eller skalbaggar så bör du inse att om du skyddar dem så skyddas även djur som du gillar. Och även mänskligt liv. Så det är vad hans arbete handlar om. ”Varje dag försöker jag hitta djur som ingen vet finns där”, berättar han. ”Jag observerar och fotograferar deras liv på ett sätt som väcker uppmärksamhet.”

Precis som vår planets komplicerade biologiska system har inte Javiers åsikter bildats över en natt. Hans synpunkter har formats under ett helt liv då han fascinerats av naturen, med början i hans hemland, Spanien. ”Min familj ägde en liten bit land nära Madrid”, minns han. ”Och på somrarna åkte vi dit för att vara i naturen. Mina föräldrar uppmuntrade mig alltid att se skönheten i sådant som andra kanske tyckte var otrevligt eller skrämmande. Nu gör jag samma sak själv.”

När han reste till Sydamerika och Ecuador, där han upplevde Amazonas regnskog för första gången, kände Javier att han ”överväldigades av djurlivet, landskapet och naturen i allmänhet där. Det var såklart också ett äventyr. En del av de platser vi besökte kan endast nås med flera dagars kanotfärd, och det var fantastiskt att träffa den inhemska befolkningen och se hur annorlunda de lever. Vi tror att vi behöver så många saker för att överleva, men de här människorna inspirerar mig, med hus som de byggt själva, mat som de själva skördat och en koppling till den levande världen omkring dem.”

Varje dag i regnskogen var – och är fortfarande – en möjlighet till härliga upptäckter för honom. ”När man går hittar man många djur som man inte visste fanns där. Hundratals arter på en enda eftermiddag. Det är nästan som en godisbutik för mig. Främmande syner, former, färger och beteenden som är helt annorlunda jämfört med sådant du kan hitta på platser som Europa eller Nordamerika.”

När han besökt Amazonas har han även sett dess förfall. ”Jag har sett habitatförluster, ja. Städer växer och det blir fler vägar, färre träd ... ofta är det sådant som man kanske inte märker dagligen. Det är som när du träffar en vän bara någon gång ibland och lägger märke till förändringar hos dem, som du kanske inte skulle märka om du träffade dem varje dag. Från ett år till ett annat blir ärren i landskapet mycket tydligare.”

”Men allt går inte utför”, tillägger han hoppfullt. ”I vissa fall handlar det mer om en förändring i vilka sorters arter som lever på en plats. Nya nischer öppnas och fylls. Och det finns även områden som vi lyckats bevara. Arter som inte varit närvarande på flera år kommer tillbaka.”

På frågan om hans egen roll i dessa framgångar är Javier ödmjuk. Han säger att hans jobb är att uppmärksamma arter som hotas och ”kanske inspirera till kärlek” för dem. Det här uppnår han inte enbart med ren dokumentation, utan även med estetiken i bilderna. ”Arbetet med att visa upp de här vackra djuren kräver vackra fotografier,” förklarar Javier. ”Jag vill att de får positiv uppmärksamhet så jag använder intressanta perspektiv och kreativt ljus. Ju bättre fotot blir, desto fler människor läser bildtexten eller intresserar sig för djuret!”

En viktig del av det här berättar han är att blanda ren estetik med bilder på djurens beteende. ”Bilder som visar beteende är alltid bra, för de ger en koppling till tittaren”, förklarar han. ”Och det är ännu viktigare om djuren framstår som märkliga. Om jag kan fotografera en spindel som spinner sitt nät eller tar hand om sina bebisar får det en mer logisk och känslomässig effekt. Det kan även vara av intresse för vetenskapen. När man fotograferar så mycket som jag gör lär man se sådant som ingen annan har lagt märke till tidigare.”

Kommer arbetet med att hjälpa människor uppskatta de här djuren någonsin vara slutfört? ”Jag tror inte det”, säger Javier. ”Men vi försöker. Det finns hundratusentals arter av leddjur som alla är mycket annorlunda jämfört med oss. De delar planeten med oss och har lika stor rätt att frodas som vi. Jag försöker att visa upp deras unika natur och personlighet, och det fungerar. Till exempel min flickvän, när jag först träffade henne var hon rädd för spindlar, men inte nu längre. Människor skapar historier med påhittade faror i Amazonas som visas på film. Men vi kan bidra till att rädda verkligheten genom att slå hål på myterna.”