”Varje möte i naturen är magiskt och oväntat”, inleder Mathieu Le Lay. ”I dessa situationer drömmer du om en perfekt bild och om filmmaterial som visar ögonblickets sanna kraft. Det verkliga hoppet är att du har fångat exakt vad du kände då. En förbindelse som inte kan upprepas”. Mathieu är en filmskapare, regissör och DoP som gör visuellt fantastiska filmer med en intim, ofta visceral koppling till naturen. Han tog en examen i naturvård från University of Salford i Storbritannien innan han studerade vid IFFCAM, den berömda franska naturfilmskolan. Hans tillvägagångssätt bygger på autenticitet, användningen av naturligt ljus och att fotografera i extrema miljöer för att berätta historierna som han brinner för.

”Jag är alltid väl förberedd inför en fotografering”, förklarar han. ”Jag tillbringar dagen innan med min utrustning och dubbelkollar prognosen. Men bara för att förhållandena är svåra betyder det inte att jag kommer att ställa in. Faktum är att jag gillar att filma i regn, vind eller dimma. Jag njuter av det. Det kan vara tufft, men de tuffa miljöerna får mig att känna mig levande som filmskapare. Människorna och djuren som jag fotograferar är också ute under de förhållandena. Så vädret, stormarna, molnens rörelser och regnet... De är var och en ett värdefullt verktyg för att få dig att känna en känsla av att vara där. Det är vad jag verkligen försöker dela med mig av. Att vi alla är en del av samma värld, delar samma utrymmen, samma luft, samma stillhet. Och det är det som är naturens verkliga skönhet”.

Med denna förbindelse i åtanke är det ingen överraskning att Mathieus filmskapande också fokuserar på människor som lever och arbetar i naturen. ”De människor jag dokumenterar har en speciell relation till sin omgivning”, avslöjar han. ”Jag är väldigt attraherad av det sättet att leva. De är omgivna av det de älskar och det som håller dem vid liv”. Genom att observera dem förbättrar han sin egen kontakt och sin förmåga som berättare, säger Mathieu. ”Jag har till exempel följt några naturfotografer och dokumenterat deras tillvägagångssätt i fältet, och jag har lagt märke till hur närvarande och vaksamma de är. De håller sig tysta, de lyssnar, till och med luktar och rör vid miljön de befinner sig i och tar hjälp av alla sina sinnen. Och viktigast av allt är att de är tålmodiga och väntar på att ett djur ska komma ut från skogen, från toppen av ett berg eller från luften. De förstår sitt motivs beteende och vanor, så de kan komma närmare det”.

Han uppskattar också kontakten mellan bönder och tamdjur. ”Jag älskar att se samspelet mellan människor och de djur de är beroende av. Jag tror att alltför många människor har blivit separerade från djuren, trots att de är beroende av dem. De ser inte sig själva och djuren som en del av samma värld. Jag är filmskapare, men också auteur, vilket innebär att jag verkligen tycker om att dela berättelser och tänka på historier”, fortsätter han. ”Och när jag träffar någon känner jag mig ofta djupt berörd av deras personlighet eller deras liv, så mycket att det finns en omedelbar önskan att berätta deras historia. Jag känner det först och främst som människa, inte som filmskapare. Det kan vara en Yamaguchi-munk som bor i en skog i Japan, en herde i Rumänien eller en snickare i Montana. Så jag börjar genast tänka på hur jag ska få det att hända, hur jag ska rama in det och berätta det genom mina ögon”.

I sina filmer använder Mathieu många knep för att berätta dessa historier, ofta genom att rama in dem så att de människor han dokumenterar är mycket små i bild. ”Det här visar att ingen står över naturen”, säger han. ”Genom att placera dessa små silhuetter i en mycket öppen och vild miljö kan man verkligen känna människors sårbarhet. Vi tror ofta att vi har kontroll över allt, men naturen visar att den kommer att ha sin gång oavsett vad som händer. Jag gillar också att leka med ljus som ett sätt att låta betraktaren uppslukas av den upplevelsen”, säger han. ”Det kan till exempel vara att börja filmen i någon mörkare miljö och komma ut i ljuset. Jag känner att ljuset kommer ut från mina karaktärer, att de på ett sätt sprider förståelse hos publiken”.

Trots de hårda miljöerna och många av de teman han behandlar, som klimatförändringar och förlust av livsmiljöer, ger detta tillvägagångssätt en känsla av hopp till Mathieus filmer. ”Jag tror inte att mitt arbete är så alarmerande nuförtiden”, förklarar han. ”Jag försöker i alla fall vara mer optimistisk. Jag ser förändringarna som sker överallt, så det finns inget sätt att inte ens nämna det i mina filmer, men jag gillar ändå att visa skönhet och dokumentera att människor är känsliga för vår naturliga värld. Både djur och människor står alla inför samma fråga om klimatförändringar, så vi måste anpassa oss. Jag försöker dela med mig av det faktum att världen förändras, men på ett mer poetiskt sätt. Att visa det positiva med anpassning och hur människor kan leva om de vill”.

Mathieu förväntar sig också anpassning från sin utrustning. I dag använder han den digitala kameran Sony FX9, filmskaparens drömverktyg med sin 8K-sensor och 16 stegs dynamiskt omfång i ett verkligt lätt och kompakt kamerahus. Det är en kamera som gör att han kan arbeta i alla ljusförhållanden och på alla platser, säger han. ”Som jag sa försöker jag alltid göra mina filmer på ett så autentiskt sätt som möjligt”, säger han. ”Jag försöker försvinna, så att jag kan dokumentera den verkliga sidan av naturen. Det innebär att arbeta med naturligt ljus, även när man filmar människor. Jag vill verkligen inte använda lampor, för jag vill att de ska vara sig själva och inte ”agera”. Faktum är att för att förstå dem, för att skapa den kontakt jag vill ha, måste jag leva på samma sätt. Jobbar i ur och skur, sover ute, ibland bara i en sovsäck på någon bergstopp”.

”Storleken och vikten på Sony FX9-kameran innebär att den inte alls är påträngande”, säger han. ”Och jag behöver inte använda ett stativ eftersom bildstabiliseringen är briljant och fungerar med alla objektiv med PL- eller E-fattning som du vill använda på den. FX9 levereras också med en mycket trevlig shotgun-mikrofon”, fortsätter han. ”Jag kan få en känsla av råa förhållanden även i ljudet. Ljudet av vind och vatten, fåglar och däggdjur bidrar alla till förbindelsen. FX9 är ett verktyg som gör det möjligt att fördjupa sig fullständigt, vilket är avgörande för berättandet”. Slutligen, tror han att detta tillvägagångssätt kan ha någon inverkan? Kan uppvisandet av den här typen av skönhet rädda världen? ”Jag tror att det är försöken som är avgörande”, avslutar Mathieu. ”Vi måste acceptera att världen värms upp snabbt. Varje storm känns ny. Ingen årstid känns annorlunda än den förra. Mina filmer är ett försök att hitta ett ankare, ett handtag i förändringen. Jorden är inte bara landskap, det är marken vi står på. När du ser ditt liv med en så djup koppling till landet inser du något tydligt. Det är skörheten som förenar oss. Vi står aldrig över naturen”.