Att skapa tillit och förtroende

”För mig handlar porträttfotografering till 99 % om kommunikation och bara 1 % om att trycka på slutarknappen”, säger Frank Doorhof. ”Det skiljer mig från ett ’vanligt’ sätt att arbeta. Jag vill dyka in i personerna som jag fotograferar och lära känna deras personlighet, deras musik eller deras konst och jag vill att allt detta ska genljuda i mina bilder.” Det är en inställning som har underlättat Franks arbete oändligt, särskilt när han fotograferar kändisar, musiker och andra artister, vilket ger hans bilder en intim och levande dragningskraft. En stor del av det är att hålla interaktionerna jordnära. ”Jag ser inte kändisar annorlunda än vanliga människor”, förklarar han. ”De försörjer sig på att stå på scenen men de är fortfarande människor som du och jag. Jag har märkt att de känner sig mer bekväma om jag behandlar dem så och på så sätt kan de lita på mig”, säger Frank.

En fotograf som lägger en så stor del av sin tid på att skapa förtroende med ett motiv litar förstås också fullständigt på sin kamera. Franks favoritkamera är Sony Alpha 7R IV. ”Utrustningen gör inte bilden”, förklarar han ”men den underlättar definitivt, särskilt när du vet att du kan lita på den. Jag tror att det som utmärker Sony är att den aldrig sviker dig när du behöver den. Alpha 7R-serien har varit fantastisk för mig och det senaste kamerahuset kombinerar fantastisk hög ISO-prestanda med enorma 60MP-bilder. När du lägger till den tysta slutaren blir den ett verktyg som gör att jag kan arbeta utan bekymmer. Jag behöver inte ens tänka på kameran från en bild till nästa.”

Frank minns när han fotograferade pianisten Wibi Soerjadi under livekonserter. ”Under dessa förhållanden är jag glad om jag kan hålla mig under ISO 64000 – och ja, jag menar 64000 eftersom prestandan är så bra – men jag har varit så högt som 102400 och efter bearbetning användes den bilden på en stor A0-affisch. Det är något som skulle ha varit otänkbart för några år sedan. Med den tysta slutaren får jag också stå på scen och kan fotografera på armlängds avstånd från artister som Wibi. Han skickade faktiskt ett meddelande till mig under pausen och sa att han inte hörde ett ljud! Förtroendet mellan fotografen och motivet förstärks av tekniken eftersom jag vet att Alpha 7R IV kommer att fungera perfekt även när jag testar gränserna.”

Det här viktiga förtroendet framkommer klart och tydligt i Franks foton, vilket ger ett mer sanningsenligt intryck av motiven och gör att han kan ta kreativa risker för att få starkare och mer effektfulla porträtt. ”Jag tror att många människor underskattar vikten av att konstnärer eller modeller känner sig bekväma med fotografen”, förklarar han. ”De är väldigt medvetna om sin image och hur viktig den är, så för att bygga upp det förtroendet ser jag till att de första bilderna vi tar är perfekta när det gäller ljus och stämning.” Att sätta upp och testa lampor, samt att använda ljusmätare underlättar här och gör att ingen tid eller tillit förloras på att pilla med inställningar. ”Jag visar hela tiden mina bilder för motiven”, fortsätter Frank ”och om de inte gillar någon ser jag till att de vet om att jag tar bort den direkt.”

”På det sättet har vi fotografer mycket makt. En bra bild kan verkligen få någons karriär att skjuta i höjden”, fortsätter han. Frank minns att han skapade en idé med flöjtisten Nathanael Carré som gjorde dem båda entusiastiska. ”Med klassiska musiker kan man tro att de vill vara formella men han ville ha något annat”, förklarar Frank. ”Vi diskuterade namnet på albumet, färgerna han såg i musiken och så vidare, och vi slutade med några bilder som var nästan över gränsen med läckra färger och rök. Han gillade bilden lika mycket som jag gjorde och här ser vi vad som kan hända när du gör porträtt som är personliga eller som passar deras egna projekt.”

Eftersom han fortsätter att njuta av det förtroende som ger honom kreativ frihet, ser Frank inget slut på att fotografera artister och musiker framöver. ”Ibland är de här jobben engångsuppdrag”, säger han ”men personligen gillar jag att fortsätta att vara engagerad med människorna som jag fotograferar. Det talar till den mer mänskliga och sociala sidan av fotograferandet som jag tycker om. Det är genom dessa relationer som du inser att vi alla är likadana, oavsett om vi är kändisar eller inte. Om du verkligen klickar med någon på det sättet blir fotograferingen mer naturlig och verklig. Personen kommer att älska att stå framför kameran och dina porträtt blir desto bättre.”