Någonstans på en hög, frusen mongolisk platå är naturfotografen Andy Rouse på väg att uppleva en livsbejakande händelse. Men för att uppnå något sådant krävs lite ansträngning. ”Jag satt i vår bil, medan vinden blåste och snön smattrade mot den, och sa till mig själv att om sex timmar kommer jag att vara tillbaka här och vara helt slut”, förklarar han, ”men förhoppningsvis har jag sett något fantastiskt.”

Några timmar senare kommer Andy tillbaka och har kryssat av en viktig punkt på sin önskelista. ”Vi hade tillbringat tre dagar i gömslena där”, minns han, "i hopp om att kunna fotografera en av de mest svårfångade kattdjuren i världen, snöleoparden, ute i det vilda. Fram till den morgonen hade vi inte fått några bilder, men vid ett tillfälle skannade jag av sluttningen mittemot med objektivet när en sten vände sig om och tittade på mig och jag minns att jag tänkte: ”Herregud, en snöleopard”. Allting stannade upp när jag såg denna art i naturliga miljö som jag alltid hade drömt om. Jag kände mig så lyckligt lottad som fick vara med om detta. ”Med en temperatur på −20 ºC och efter att ha klättrat 300 meter upp från platån kan man lugnt säga att Andy förtjänade detta ögonblick. När vi ber honom beskriva de förhållanden han uthärdade för att få dessa otroliga bilder, sammanfattar han det med ett enda ord: ”Fruktansvärt! Jag har den bästa arktiska utrustningen som går att köpa, men efter att ha suttit ute i denna kyla i flera timmar så reagerar kroppen. Jag skakade okontrollerat och fingrarna hade stelnat till klor.”

”Det är svårt att hantera, men du måste eftersom det är deras miljö”, fortsätter han. ”Du utsätter dig själv för det på grund av djuren du drömmer om att se. Dessutom har jag alltid tänkt att man tar bättre bilder om man upplever samma miljö som sitt motiv. Du måste gå in helt och hållet i upplevelsen. Om du fotograferar inifrån ett varmt fordon och serveras varm soppa går all den verkliga känslan förlorad. Jag har alltid gillat att behöva anstränga mig för mina bilder och att fotografera dessa snöleoparder var både en fysisk och kreativ utmaning.” Med Mongoliets ödsliga slätter och isande berg som är så starkt förknippade med vildmark kan det tyckas ironiskt att det var kulmen på en kamp mot kreativ tomhet. Men för Andy var det precis så. ”Utöver all planering och alla förberedelser som krävs för en expedition som denna, började arbetet många år tidigare, och mycket handlade om att hitta en verklig passion till fotografi igen”, förklarar han. ”Jag hade varit ett proffs på vilda djur i årtionden och var helt enkelt utbränd av det. Jag ville tillbringa mer tid med min familj och vara nära hemmet, och när covid slog till och min verksamhet gick i konkurs hade jag inget annat val.”

”Men det gav mig tid att fundera över vad som var viktigt i mitt arbete”, fortsätter han. ”Jag började gå ut igen, lokalt, med en kamera bara för nöjes skull. Byggde gömslen och gjorde projekt och njöt av att bara vara nära djuren utan någon press. Det hjälpte mig att fokusera om och hitta tillbaka. Och ärligt talat tror jag inte att jag hade tagit risken att se snöleoparderna för några år sedan eller att jag upplevt det på samma sätt.” Trots att han kände att han behövde en kreativ nystart finns det aspekter av Andys yrkeserfarenhet som alltid hjälper honom, inte minst hans omfattande kunskap om fältarbete. ”En av anledningarna till att snöleoparder är så ikoniska är att de är så svåra att komma nära”, förklarar han. ”En del av processen går ut på att befinna sig på rätt plats med rätt personer, men som fotograf måste du också veta exakt hur du ska agera när du väl är där. Jag hade ingen erfarenhet av snöleoparder, men jag kände till rovdjur mycket väl.”

”De är skygga och försiktiga och tycker inte om oss särskilt mycket, vilket är förnuftigt. Så du måste vara helt medveten om hur de uppfattar dig. I fotografiska termer ger det dig möjligheter, och om du vet vad som triggar dem kan du ägna längre tid åt att observera dem. Det handlar om hur du klär dig, hur du rör dig och till och med om detaljer som att inte använda kamerans skärm eftersom den lyser som en fyr i svagt ljus, eller att se till att fickorna öppnas ljudlöst när du vill byta batteri”. När fältarbetet väl har gett honom en möjlighet innebar Andys mångåriga erfarenhet och hans Sony-utrustning att han kunde ta vara på den fullt ut. ”Det var många som jobbade väldigt hårt för att få snöleopardresan att bli av. Familj, vänner, agenter, guider, alla hjälpte mig komma dit jag ville, så efter en sekunds upprymdhet var jag helt inställd på att ta de bästa bilderna jag kunde och inte svika dem. Vi var tillräckligt nära för att fotografera fem individer, inklusive ungar. Det var helt fantastiskt”. Har han några tips som kan hjälpa andra? ”En av de saker jag alltid berättar för andra är hur viktigt det är att kunna använda kamerans inställningar utan att titta på dem. Du kan inte undra var den högra knappen är precis när något fantastiskt händer framför dig. Jag har anpassat min Sony Alpha 1 II så att inställningarna är precis som jag vill ha dem, så att jag aldrig behöver ta blicken från sökaren. Och jag har förenklat sådant som AF-alternativ så att bara det jag behöver finns där, så att jag kan växla mellan alternativen på bråkdelen av en sekund.”

Andy har varit professionell fotograf i över 25 år och bytte till Sony Alpha för ungefär 18 månader sedan och har redan sett tydliga fördelar. Han fotograferade snöleoparderna med Sony A1 II och objektivet FE 600mm f/4 GM men även med FE 200-600mm f/5.6-6.3 G OSS och FE 300mm f/2.8 GM OSS som han gillade. ”Jag tror att den bästa komplimangen jag kan ge de här kamerorna och objektiven är att du inte kan tänka att det inte går”, säger han. ”Särskilt avgörande för projekt som det här är Alpha 1 II:s upplösning på 50 megapixlar”, fortsätter han, ”eftersom jag kan beskära bilden för att utöka räckvidden. Om jag halverar upplösningen till 25 megapixlar blir 600 mm till 1 200 mm, och med TC 1,4x telekonverter blir det nästan 1 700 mm. Perfekt för ett stort kattdjur som inte vill vara i närheten av dig. Detaljrikedomen och tydligheten är också avgörande när jag säljer tryckta bilder och bilder till media, eftersom det är det som gör mig till en professionell fotograf.”

Andy har även använt resan för att balansera fotografiska förväntningar med personliga mål, säger han. ”Med erfarenhet blir man mer realistisk”, förklarar han, ”och för mig är varje möte som detta ett privilegium medan bilderna är en bonus. Du tänker inte på foton på samma sätt eftersom du bevittnar något så sällsynt och värdefullt. Men naturligtvis är bilderna också viktiga, eftersom var och en av dem kan hjälpa en naturvårdare att få finansiering eller visa ett barn att det finns skönhet i vår värld som vi måste skydda.” Under det senaste året, när Andy har arbetat med Sony-utrustning och fått en nytänd kärlek till det han gör, har han också sett effekten i sina bilder. ”Jag har börjat vinna priser i år igen, och jag tror att mycket av det kommer från vad människor känner när de tittar på mina bilder. All min erfarenhet finns fortfarande där, men det finns också en glädje som jag länge saknat. Glädje som kommer av att se de saker jag älskar och hjälpa till att bevara dem.”