Dagsljuset varar i mindre än en timme vid polcirkeln i slutet av november. Solen kommer knappt över horisonten och tack vare de höga fjordstränderna som omger små städer som Skjervoy kanske du inte ens i klart väder kan njuta av direkt solsken.

Chris Schmid seglar oförskräckt in i denna eviga blå timme. ”Jag hade kommit till Nordnorge för att fotografera späckhuggare och knölvalar”, förklarar han, ”och den här tiden på året har ett helt fantastiskt ljus. Det börjar som en ömtålig blå ton under timmarna närmast vanlig gryning och skymning, och kan sedan värmas upp till magentafärgade och lila toner. Snön och isen skickar runt dessa färger, mjukar upp hela landskapet och lyser upp havet. Det är mörkt och kallt, men ändå otroligt vackert.”

Men är skymningen en idealisk tidpunkt för att fota späckhuggare? ”Inte egentligen!”, skrattar han, ”men det är oundvikligt på den här platsen, vid den här tiden på året. Det är hit de flyttar, när de följer efter sillen. Så om vi vill se dem i den här livsmiljön måste även vi följa med. Jag har fotograferat under vatten många gånger,” fortsätter Chris, ”men det här var första gången med späckhuggare. Och i vanliga fall är mitt specialintresse Afrikas stora kattdjur, så det här är annorlunda på många sätt.”

Trots miljön och motivet är fototeknikerna alltid överförbara. För det första, att komma nära. ”När vi såg olika flockar samlas tog vi en liten uppblåsbar båt eller ribbåt ut dit där de åt,” förklarar han. ”Det här förde oss närmare späckhuggarna än med segelbåten, både i räckvidd och höjd. När jag är närmare vattnet kan jag precis som med andra djur rama in mer av landskapet i bakgrunden och ge motivet lite djup och sammanhang. Om du är högt uppe på ett fartygsdäck ser du bara vatten.”

Så hur ställer Chris in sin kamera i den arktiska skymningen? ”Det är precis som vanligt”, erkänner han. ”Min regel är att fotografera med en slutartid som är dubbelt så hög som brännvidden. Detta är verkligen viktigt för att hålla bilderna skarpa, särskilt när du fotograferar ett rörligt motiv från en liten båt! Så om jag till exempel använder Sony FE 70-200mm f/2.8 GM OSS II, kommer jag att använda minst 1/400 sek och troligen mer åt 1/1 000 sek. Här i polarnatten betyder det helt klart att man öppnar bländaren och använder högre ISO-inställningar.”

Tack vare den inbyggda bildstabiliseringen SteadyShot INSIDE i Alpha 7R V, tillsammans med ett objektiv som har optisk SteadyShot, så ger tekniken dig en hjälpande hand. ”Skärpa är svårare att uppnå än när du har färre pixlar, men med den högupplösta sensorn i Alpha 7R V var detta inget problem. Jag vill få ut alla detaljer jag kan från en exponering, till och med beskära den om jag behöver det, så skärpa är grundläggande. Stabiliseringen lät mig till och med ta en bild av norrskenet, handhållen på 0,8 sekunder!”

Så om förhållandena är utmanande ovanför vattenytan. Vad sägs om under den? ”Självklart är det alltid mörkare under vattnet men normalt sett skulle du ha en del direkt ljus eller möjligheten att använda blixt. Men här med späckhuggarna kan du ju inte använda blixtar. Återigen innebär det här att arbeta vidöppet med höga ISO-tal. Lyckligtvis är dessa späckhuggare vänliga så att du kan fotografera med vidvinkelobjektiv som 16-35mm f/2.8 GM, men jag håller fortfarande slutaren uppe runt 1/200 sek och förlitar mig på ISO-värden som 6 400. Med ett korrekt balanserat undervattenshölje så är Sonys kamera väldigt stabil. Om jag släpper taget kommer den varken att flyta uppåt eller neråt.”

Att ställa in skärpan under eller ovanför vattnet i skymningen, kunde också ha varit ett problem, men inte med det banbrytande AF-systemet hos Alpha 7R V. ”Här finns massor av komplexitet”, erkänner Chris, ”till exempel att fotografera i svagt ljus, mot en textur i bakgrunden som vatten, när du bara ser en fena att låsa vid, och det faktum att späckhuggarna till största delen är svarta! Under ytan finns det ännu mindre ljus. Men när jag använde Flexible Spot-läget hade jag inga problem.”

Hans resa med späckhuggarna och knölvalarna blev en sådan framgång att Chris nu planerar att återvända i november 2023 för att leda en rundresa. ”När du ser dessa djur på nära håll i sin egen miljö förändrar det verkligen ditt liv och med Alpha 7R V missade jag inte ett ögonblick. Dessa valar är nyfikna och de vill interagera, men de är också försiktiga, de passerar med sina kalvar bara ett par meter från dig, tittar dig i ögonen, men ser till att inte röra dig. Det är respektfullt och jag önskar bara att även mänskligheten alltid kunde visa dem samma respekt.”