Landsbygden runt Bracknell ligger inklämd i en några kilometer bred remsa mellan motorvägarna M3 och M4 väster om London och låter kanske inte direkt som en särskilt bra plats att uppleva djurliv. Men för fotografen Paul Browning har den lika stor dragningskraft som Serengeti. Mer faktiskt. ”Det finns en sjö där”, börjar han, ”bara ungefär 30 minuter från där jag bor i Surrey, som jag har åkt till i sex år nu. Den är hem till ett häckande par skäggdoppingar och varje vår kan du se dem bära sina ungar på ryggen. Hägrarna tar oundvikligen några, men nästa år gör de om allt igen, oförskräckta. Jag har blivit väldigt fäst vid dem. Det är ett känslomässigt band, som till ett husdjur, men i verkligheten vet de inte ens att jag är där”.

Den här upplevelsen definierar på ett träffande sätt Pauls filosofi. Man kan få mycket glädje av djurlivet i närheten, om man letar upp det. ”Det är tredje året i rad jag bara koncentrerar mig på det brittiska djurlivet”, förklarar han, ”och även om jag brukade åka till Europa för att fotografera arter som björnar och vargar finns det många anledningar till att det har varit mer givande för mig att stanna hemma”. ”Organiserade turer och evenemang”, säger han, ”började kännas alltför mycket som en turistupplevelse”. ”Det finns många situationer där rovdjur lockas att dyka upp framför gömslen, med hjälp av andra djur, vilket jag inte är intresserad av. Jag är så mycket lyckligare när jag lär mig om min egen närmiljö och arbetar för att hitta dessa arter i det vilda. Det är inte lika enkelt som det är att betala någon och sätta sig på en minibuss, eller arbeta med falkenerare, eller på djurparker, men för mig är ett sånt arbete ganska likt att fotografera husdjur. Jag ville inte vara en del av det. Istället följer jag djurlivet genom årstiderna runt om i Storbritannien”.

Hans tankesätt sammanfattas i en serie föredrag han har hållit, som heter Chasing the Light, Following the Seasons. ”Jag försöker visa att det finns ett så vackert djurliv här hemma”, förklarar han, ”du behöver inte spendera 20 000 pund på att åka till Afrika. Gå ut och lyssna på fåglarna i din trädgård. Ställ upp ett matningsbord och några grenar som sittpinnar. Det är lättare att relatera till och jag tycker att det är ett ärligare och mer givande sätt att arbeta”. I år skapade Paul också 30 stycken fembildsguider till att fotografera brittisk djurliv på Instagram. Hans egen resa fick honom att dras till naturfotografi efter så varierande sysslor som att vara Drum & Bass-DJ, driva en skivaffär och arbeta som professionell snowboardfotograf. ”Toppen av den karriären var när jag anlitades som officiell Team GB-fotograf för världscupen i snowboard”, säger han, ”även om jag ofta fotograferade vilda djur i backarna medan jag väntade på konkurrenter. Sedan slog Covid-19-nedstängningarna till och jag tog massor av makrofoton hemma i trädgården. Jag blev inbjuden till BBC Springwatch eftersom de var intresserade av varför en sportfotograf fotade bin! När saker och ting öppnades upp igen insåg jag hur mycket jag älskade att göra det”. ”Ända sedan dess har jag velat föra vidare känslan till andra”, fortsätter han, ”särskilt med tanke på vad kontakten med naturen kan göra för ditt liv. Liksom sjön vid Bracknell finns det också en bit skog nära mig, och den ligger mitt på en egendom. Den är bara 100 kvadratmeter, men den är helt levande. Det finns större hackspettar, gärdsmygar ... Det är en guldgruva. Fåglarna överröstar trafiken, och du behöver bara vara där en stund för att må bättre”.

”Vårt land är vackert och du behöver verkligen inte åka långt för att hitta vilda djur”, fortsätter han. ”Åk till Norfolk, bara ett par timmar från London så hittar du platser där det känns som du är en miljon mil från staden. Du kan se harar, ormvråk, tornfalkar, rävar. På reservat som RSPB Leighton Moss, dit jag går regelbundet, kan du uppleva vackra små fåglar som skäggmesen. De är ganska vanliga, men eftersom de tillbringar större delen av sin tid djupt inne i vassen ser folk dem inte. Du måste vänta tills de kommer ut för att äta”.

Fältarbete är en stor del av det Paul gör, men han erkänner villigt att dessa färdigheter inte kom var så lätta att lära ”Jag var definitivt tvungen att arbeta hårt för att förstå djurlivet”, säger han. ”Inom idrotten väntar man och väntar, men man vet att något kommer att hända så småningom. När det gäller vilda djur måste man investera mer och planera och göra efterforskningar … När allt sedan faller på plats så har du då verkligen förtjänat det. Det är tillfredsställande på ett sätt som inget annat har varit för mig. ”Faktum är att spänningen i jakten är så givande att han ofta måste påminna sig själv om att ta en bild. ”Att pussla ihop allt, leta efter tecken på aktivitet, spår, avföring, komma tillbaka i mörkret, vänta i skydd i timmar ... Allt är så uppslukande att det kan räcka med att äntligen se varför man är här”, säger han. – ”Men jag har också den här estetiska sidan från min konstutbildning. Jag har alltid en viss komposition, eller ett visst ljus, i åtanke, så jag strävar efter att få till det också. Om jag vill fota en tornuggla, kommer jag att ha föreställt mig den perfekta platsen, bakgrunden, det negativa utrymmet, posen när den flyger in med sitt byte... det är en sorts mani”. ”Jag vill skapa det konstverk jag föreställde mig med hjälp av de vilda djur som jag har väntat så länge på”. Hans Sony-utrustning öppnar också upp för nya möjligheter, säger Paul. ”Jag använder en alpha 1 och en alpha 1 II nu, och jag kan dessa kameror utan och innan nu och skulle kunna använda dem med förbundna ögon. Du kan inte fundera på hur du ändrar ISO när du står inför en möjlighet. Dessutom innebär funktioner som det otroliga fågelautofokuset att allt jag behöver se på skärmen är histogrammet”.

”En nyhet som jag verkligen uppskattat är pre-capture-läget”, fortsätter han. ”Med tillräckligt många observationer av ett motiv kan du förutse när det är på väg att röra sig, men jag skulle säga att alla naturfotografer har upplevt att missa en bild som en fågel som lyfter. Du tror att du har fångat den, men allt du får är benen i det övre hörnet ovanför en tom sittpinne! Pre-capture är ständig inspelning, så det ger dig något som liknar en sekunds nåd. Det gör det svårt att missa ett ögonblick och kamerans hastighet på 30 fps ger mig vingformer som jag aldrig har sett förut!” Förutom att han personligen har upplevt fördelarna med en koppling till det lokala djurlivet, har Paul med egna ögon sett vilka fördelar det kan ge andra. ”Jag har en granne till mig som var fast i sitt hem på grund av sjukdom, så jag sa: ”En gång i veckan tar jag med dig runt knuten för att se fåglarna och djurlivet, så att du får komma ut känna att du är i naturen. Skillnaden hon har känt är enorm. Nu vill hon gå hela tiden. Sen har vi min mamma. Hon hade aldrig riktigt lagt märke till fåglar förut, men jag visade henne hur hon skulle leta efter en strömstare i floden och lärde henne fågelläten, och nu sms:ar hon mig hela tiden om vad hon har sett”.