Dammet yr när dussintals fötter dundrar mot marken. Från scenen vräker det brasilianska hardcorebandet Worst ut sitt kompromisslösa sound. För Gonçalo är det här långt ifrån någon ny upplevelse. Det kan verka överväldigande för den ovane, men han känner sig helt hemma. ”Jag älskar att ta mig in mitt i publikhavet med min Sony Alpha 7C II, för det är där jag känner den starkaste energin – precis där publiken upplever konserten. För mig är de ögonblicken, och perspektivet mitt i folkmassan, minst lika viktiga att fånga som själva bandet.”–

Bildserien togs på Vagos Metal Festival i Vagos i Portugal, där Gonçalo fotograferade festivalen som en del av den ordinarie pressbevakningen. ”Det är faktiskt ganska roligt: Trots att jag är lång försöker folk alltid skydda mig när jag står mitt i moshpiten, eftersom de ser att jag har en kamera. De är extra försiktiga. Jag har visserligen haft sönder både kameror och objektiv tidigare, men det hör till. Det finns en rå och naturlig energi där som inte går att hitta någon annanstans. Alla rör sig som en enda kropp, och den känslan smittar av sig på fotografen.”

Att fotografera från scenkanten på en musikfestival hör till vardagen för Gonçalo. Till sina bilder av Worst använde han en Sony A7C II tillsammans med Sony FE 50–150 mm f/2 GM. ”Tidigare fotograferade jag med ett 70–200 mm-objektiv, precis som de flesta konsertfotografer. Men jämfört med 50–150 mm är skillnaden enorm, trots att brännviddsområdena till stora delar överlappar varandra. Den stora fördelen är att 50 mm ger ett betydligt vidare bildutsnitt – du kan nästan skapa ett helt bildreportage med bara det objektivet. 50–150 mm träffar verkligen helt rätt. Det extra bländarsteget – f/2 jämfört med f/2,8 – får verkligen bilderna att lyfta och ger dem en tredimensionell känsla. Att dessutom kunna fotografera i svagt ljus med lägre ISO tack vare den större bländaröppningen är fantastiskt.”––––

Att komma nära och personligt med publiken kräver en annan uppsättning utrustning. För att göra det enkelt att byta brännvidd använder Gonçalo en Sony Alpha 9 III med ett FE 14 mm f/1.8 GM-objektiv monterat.

”Jag tycker verkligen om att komma nära motivet. I många av mina bilder fyller musikern eller publiken nästan hela bildytan, ända ut i kanterna, och det ger mig den känsla av närvaro som jag vill förmedla i mitt arbete. 14 mm är en väldigt användbar brännvidd när utrymmet är begränsat, men även när det finns gott om plats, som på en utomhusfestival, är det fantastiskt att kunna komma ännu närmare. Som Robert Capa sa: ’Om dina bilder inte är tillräckligt bra är du inte tillräckligt nära.’ Man måste verkligen vara nära för att kunna fånga och förmedla de känslorna i sina bilder, och 14 mm är ett helt enastående objektiv för just det.”’’’

Även med ett hav av ansikten framför sig är det enkelt för Gonçalo att få Sony Alpha 9 III att fokusera precis där han vill.– När jag fotograferar scenen använder jag Face Recognition med Subject Tracking aktiverat. Om musikern börjar headbanga och håret faller framför ansiktet kan kameran ändå upptäcka ett öga eller åtminstone behålla fokus på huvudet. När jag däremot fotograferar publiken identifierar Face Recognition så många ansikten att jag i stället använder Flexible Spot inställt på den minsta fokuspunkten, så att jag kan välja fokusområdet med hög precision. Sedan tiden då jag fotograferade med film ställer jag fortfarande alltid fokus på den centrala fokuspunkten och komponerar sedan om bilden, med vetskapen om att fokus ligger kvar där jag vill ha det. Det ger mig större kreativ frihet. Det blir enklare för mig och enklare för bildredaktören – alla bilder är skarpa och kan användas.–

Ytterligare en återkoppling till tiden då han fotograferade med film var valet att ta den här bildserien i svartvitt.– Jag är övertygad om att svartvitt tar bort alla distraktioner som färgerna kan skapa. Då återstår bara bildens känslomässiga uttryck. Svartvita bilder känns mycket råare. De måste vara starka i sig själva – i sitt känslomässiga uttryck och i sin visuella kraft – i stället för att förlita sig på färger, som i sig kan ge helt andra intryck.

Något som märks i bilderna är att det är förhållandevis få i publiken som håller upp sina telefoner för att filma konserten, till skillnad från många andra musikevenemang. – Folk är helt fokuserade på att uppleva konserten i stället för att filma den. Gemenskapen handlar om att vara i stunden, inte om att dokumentera den.I stället är Gonçalo där med sina professionella Sony-kameror och objektiv. Han känner sig trygg mitt i moshpiten och fångar ögonblicken, så att publiken kan uppleva dem fullt ut.