I musikbranschen kan glöd och entusiasm ta artister långt. Om man kombinerar det med verklig talang så blir deras potential gränslös. Otroligt nog besitter Ralph Larmann alla dessa egenskaper inom både musik och fotografi. Även om han aldrig har spelat på de arenor han nu fotograferar, har hans entusiasm för ämnet lett till att han blivit ett av de största namnen inom musikfotografi.

Under sin karriär har Ralph fotat några av världens största band och publicerat fotoböcker om turnéer och scendesign, och han anser själv att han nått framgång tack vare att han genuint älskar musik. ”Musiken var min första kärlek”, berättar han, ”och jag har spelat trummor sedan jag var nio. Jag tog trumlektioner på en musikskola från att jag var 13 år, var manager för och spelade i band, producerade musik och lär fortfarande ut trummor en gång i veckan. Jag är ständigt omgiven av musik och jag vill aldrig lämna de rötterna.”

När han var 19 och skrev för musiktidningar tog han ett stort beslut – att fotografera banden han träffade själv. ”Det var så jag började med fotografering”, förklarar han, ”och min kärlek till musiken stod bakom varje bild. Jag gjorde en artikelserie om att vara ute på turné och skrev om band som Kiss, The Rolling Stones och Oasis, deras instrument och förstärkare … sedan fotograferade jag de vanliga tre eller fyra låtarna i början på en spelning. Det var där jag började forma min egen stil.”

Ralphs arbete fokuserar på energin och känslan hos en livespelning. ”Den perfekta bilden måste förmedla känslan på plats”, förklarar han. ”Den kommer från artistens pose på scenen, belysningen, hur scenen fungerar som inramning runt artisten, och personligen älskar jag att se publiken. Det handlar om livemusik, så betraktarna ska uppleva att de är på plats med alla andra och känner basen mullra i bröstet.”

Ralphs arbete under förra årets Eurovision Song Contest visar detta på bästa sätt. ”Jag har fotat Eurovision 18 gånger nu,” säger han och ler, ”och det blir en fantastisk energi under finalen. Det är som OS i musik och jag älskar det. Människorna, stämningen, 40 länder som firar musiken … Det är fantastiskt!”

”Du måste koppla publiken till vad som händer på scenen”, förklarar han, ”eftersom de och rummet är en del av showen. Artisterna vet det, och det bör fotograferna också göra.” Ralph använder ofta en vid inramning för att inkludera fansens hänförda ansikten och den fantastiska scendesignen, belysningen och pyrotekniken i tillägg till artisterna, och för att göra det förlitar han sig på upp till åtta Sony Alpha 1-kameror på de största evenemangen.

”De här kamerorna hjälper mig på så många sätt att det är galet”, säger han. ”På Eurovision hade jag fyra Alpha 1-kameror som fotograferade på distans med förstklassiga objektiv som FE 14mm f/1.8 GM och FE 35mm f/1.4 GM, samt fyra kameror med mig när jag rörde mig runt scenen som utrustats med zoomobjektiv som FE 12-24mm f/2.8 GM och FE 24-70mm f/2.8 GM II.”

”Jag använder intervallägen för fjärrkamerorna eftersom det blir mycket störningar på konserter och man inte kan förlita sig på en radiosignal,” förklarar han, ”och på nya ställen börjar jag tidigt och hittar de bästa platserna att rigga upp en kamera på. Jag har mycket erfarenhet av vad som funkar, men det beror på vilken typ av konsert det är, belysningen, storleken på rummet och scentypen. Som tur är har jag många verktyg som hjälper mig att placera kamerorna, specialfästen och många hemmasnickrade stativ, varav ett är 13 meter högt!”

Det finns andra utmaningar med att arbeta med vidvinkel, och Alpha 1 hjälper Ralph att överkomma dessa. ”Dynamiskt omfång är ett stort huvudbry eftersom scenbelysningen och pyrotekniken är så ljusstarka och oförutsägbara”, fortsätter han. ”Det kan förekomma eld, laser, rök, vilda svängar i färgtemperaturen … så jag förlitar mig på kamerans fantastiska 14-bitars Raw-filer för att hjälpa mig få bästa möjliga kvalitet under redigeringen. Jag bearbetar bilderna en och en, eftersom de alla har olika belysning, men tack vare Alpha 1-kamerans bildserieläge med 30 bilder/sekund kan jag välja ut exakt det ögonblick jag vill ha.”

Kamerans fantastiska upplösning på 50 MP är också viktig när Ralph ska kommunicera vad han känner på spelningar och shower. ”Den stora mängden pixlar gör att jag kan göra 2 meter stora tryck som verkligen låter betraktarna uppslukas i upplevelsen av livemusik,” säger han, ”så att även de kan förlora sig i stunden.”

Och som avslutning – hur är det med Ralphs egna energi? ”Det har jag gott av”, svarar han med ett skratt, ”för det känns aldrig som jobb att fotografera evenemang som Eurovision. Men man måste ta vara på sin energi. Den måste kanaliseras i rätt riktning, så se till att göra det du älskar. När jag fotograferar musikevenemang med min Sony-utrustning så vet jag att jag är där jag ska vara, och jag känner att samma energi strålar tillbaka mot mig.”