”Jag ser det så här”, förklarar yrkesfotografen Massimo Siragusa, ”utrymmena som finns runtomkring oss är en slags scen. Vi interagerar med dem och skapar relationer. Banden är personliga och vi ser varje byggnad och plats på vårt eget sätt. Men det är också en dubbelriktad relation, eftersom de inte bara påverkar våra liv utan vi definierar och modifierar dem också. I mina fotografier försöker jag identifiera och förstå den relationen.”
I det här projektet fångade Massimo campus på Bocconi-universitetet i Milano med sin pålitliga Sony Alpha 7R IV. ”Uppdraget som jag fick från förlaget Rizzoli International var att skapa en bok som lyfte fram det unika med universitetets campus och dess relation med staden Milano. Fotograferingen tog mer än två veckor under tiden juni till september, och det var viktigt för mig att få så här mycket tid så att jag kunde skapa en egen relation med platsen”, berättar han.
Campus grundades 1902 och innehåller en fantastisk blandning av arkitekturstilar. Massimo tog sig tid att lära känna dess ”genius loci”, platsens inneboende atmosfär, berättar han. ”Ibland gör man det direkt på en plats men här upptäckte jag olika aspekter varje gång jag besökte den. Det är förstås så att platser ändras, men det gör också vårt perspektiv och vi ser dem på olika sätt, vare sig det är i olika ljus, stämningar eller kanske till och med under olika skeden av våra liv.”
När det gäller ljuset är den bild som Massimo tog utanför en av undervisningssalarna på campus nära solnedgången ett bra exempel. ”Det var viktigt att lyfta fram konsten utomhus”, förklarar han, ”men jag ville samtidigt illustrera byggnadens struktur. Jag valde att fotografera nära skymningen så att jag kunde få en kontrast mellan byggnadens belysning och det kvardröjande dagsljuset. Jag tycker alltid om att arbeta så här, jag vill använda enbart det som finns i scenen, hålla det naturligt och inte lägga till blixtljus eller LED-lampor.”
Det som gör det möjligt, säger Massimo, är det fantastiska dynamiska omfånget på Sony Alpha-kamerans sensor. ”Jag använder en Sony Alpha 7R IV”, förklarar han, ”och vare sig jag tar en bild på exteriören som vänder sig inåt eller en interiörbild som vänder sig utåt, handlar det om att få en balans mellan djup skugga och ljusa högdagrar. En zon får inte dominera en annan, då ser det inte som det gör i verkligheten och känslan på platsen går förlorad. Men tack vare det breda dynamiska omfånget i Sonys bilder är det lätt, även vid höga kontraster.”
”Vid tagningar med bländarprioritet och den bredaste flerzonsmätningen tycker jag att resultatet blir mycket välbalanserat, även när ljuset är besvärligt” fortsätter han. ”Jag arbetar alltid med bländaren nedbländad till f/16 eller f/22 för att få maximalt skärpedjup. Det betyder förstås att jag arbetar med stativ för att få detaljerna så skarpa som möjligt, men eftersom Sony Alpha 7R IV har så låg vikt kan stativet också vara litet och lätt.”
Massimo använder också Pixel Shift Multi Shooting-systemet på Alpha 7R IV eftersom det ger bilder med en oöverträffad definition som lyfter fram strukturen i vissa byggnader perfekt. ”Det är verkligen en enastående kamera”, förklarar han.
När vi går vidare till kompositionen finns det också många faktorer att tänka på. ”En av de viktigaste är att hålla kameran parallellt med marken”, förklarar Massimo. ”Genom att placera kameran rätt slipper du att få förvrängda linjer i dina arkitekturbilder och linjerna förblir lodräta. Det kan vara svårt, och ibland klättrar jag upp i en byggnad framför motivet för att få linjerna raka.”
När det är dags att bestämma sig för vad scenen ska innehålla, menar han att det bara är ibland som det är viktigt att ha med människor. ”Bilder på öppna platser kan bli bättre om du tar med något som har mänskliga proportioner eftersom det skapar den känsla för skalan som behövs. Men för mig bör personen vara i bakgrunden, och i relation till platsen eller själva byggnaden, aldrig i centrum. I den här typen av bilder har människorna bara till uppgift att skapa en relation till platsen.”
När det gäller objektiv väljer Massimo helst en blandning av fasta objekt och zoomobjektiv för sina arkitekturbilder. ”Jag använder ofta FE 24-70mm f/4 ZA OSS”, säger han, ”det ger mig både inramningsalternativ och otrolig skärpa. Nyligen kompletterade jag också min utrustning med Sony G-objektiven 24mm, 40mm och 50mm. De här objektiven har en enastående skärpa, särskilt om man tänker på hur lätta de är att ta med. Om Sony skulle göra ett ”skiftobjektiv” skulle jag köpa det direkt också!”
Det krävs tålamod för att få ihop alla de här aspekterna. Du måste vara beredd på att gå tillbaka till platsen om och om igen, att lära dig mer, utveckla din teknik och ditt visuella språk, planera eller vänta på att de bästa ljusförhållandena uppstår för att tolka varje motiv. Det är först då som du verkligen kan fånga ”själen” på en plats. Och du behöver förstås ha rätt utrustning för att översätta allt detta till en färdig bild, men till skillnad från när jag arbetar klarar Sony-kameran det utan minsta ansträngning.”