flygvy av en svensk skog

Kalhyggen

Marcus Westberg

När man vandrar i tät, uråldrig och tyst skog får många en känsla av trygghet.

Det kan kontrasteras med upplevelsen av kalhyggen som blir allt vanligare i svenska skogar – och på många andra platser i världen. Efter kalhuggning blir skogar uppdelade, uppslitna från marken och utspridda. Jorden och eventuella besökare lämnas med kal mark och en ödslig himmel.

ensamma träd i en före detta skog © Marcus Westberg | Sony α1 + FE 24-70mm f/2.8 GM | 1/250s @ f/8.0, ISO 800

En del beskriver ännu dystrare syner. ”Många som kommer hit från Tyskland och Frankrike säger att de påminns om förödelsen i Tjernobyl”, berättar fotojournalisten Marcus Westberg. ”Dessa platser är totalt ödelagda och saknar meningsfullt liv. De finns överallt omkring oss och blir fler varje dag.”

Marcus arbetar åt många icke-statliga organisationer och publikationer, och har även vunnit flera fotopriser. Han har stöttat många miljökampanjer under årens lopp. Kanske var det oundvikligt att han även en dag skulle påbörja ett helt eget uppdrag. Nu är han fast besluten att berätta historien om Sveriges obevekliga avskogning. Han berättar att hans aktuella projekt är ”det enda personliga fotograferingsprojekt jag haft. Ett som jag har kommit tillbaka till i över tre år.”

en trave med snötäckta stockar © Marcus Westberg | Sony α9 II + FE 24-70mm f/2.8 GM | 1/200s @ f/8.0, ISO 1600

”Min fru är tysk och jag är svensk men vi bor i Portugal. Strax innan pandemin bröt ut bestämde hon och jag att åka till Sverige för att se Norrskenet. Vi hade såklart stor otur med ett molntäcke. Men vi åkte snöskoter genom några skogsområden och mötte människor, bland annat guider, som berättade om avskogning, planteringar och förlusten av biologisk mångfald. Det påverkade mig mycket.”

Det är lätt att tro på påståendet att Sverige är det grönaste och mest hållbara landet i världen”, fortsätter Marcus. ”Men när man ser industriell avskogning i verkligen får man upp ögonen och kan inte ignorera det längre. Den stora frågan handlar inte egentligen om att plantera träd och hugga ner dem, utan om att intakta skogsekosystem förstörs och ersätts med nya träd – som sedan huggs ner så fort som de vuxit upp.”
ett fällt träd framför ett ödsligt landskap © Marcus Westberg | Sony α1 + FE 12-24mm f/2.8 GM | 1/60s @ f/16, ISO 1600

Nu finns det knappt kvar några av de uråldriga skogarna, säger Marcus, särskilt utanför nationalparkerna. Det mesta av virket används inte till produkter med ”lång livstid”, såsom timmer, utan engångsprodukter som papper och biobränsle. ”Det är bara en grön industri om man menar färgen på träden”, säger Marcus. ”Det är särskilt sant med tanke på hur träd binder och lagrar koldioxid. Om man bränner träd frisläpps koldioxid. Och även om man planterar nya tar det tid för dem att bli stora nog för att fånga upp koldioxid från atmosfären i samma omfattning.”

”Ett ännu större problem med kalhuggning finns under jorden. Processen rycker upp rötterna ur jorden, och i skogar som dem i Kanada, Sverige och Finland finns merparten av koldioxiden i rötterna och mycelierna. En tioårig tallskog, inte ens en hundraårig, kan inte kompensera för den historiska bindningen, vilket innebär att skogsindustrin med stor marginal släpper ut mest koldioxid i landet. Men de räknas som kolneutrala eftersom de får tillgodoräkna varje stående träd!”

ett antal träd framför en mörk himmel © Marcus Westberg | Sony α1 + FE 24-70mm f/2.8 GM | 1/320s @ f/10, ISO 400

Förlusten av äldre skogar och förlitandet på planteringar för att överbrygga gapet påverkar hela ekosystemet på de här platserna, uppger Marcus, och även om allmänheten ofta fokuserar på större däggdjur och fåglar är det inte alltid de arterna som hotas mest – åtminstone till en början.

”Den stora skillnaden mellan ett hälsosamt skogsekosystem och en ny plantering är att alla träden har samma ålder och det ligger inte många döda träd på marken”, förklarar Marcus. ”I en naturlig skog finns träd i alla åldrar: unga träd, mogna träd, träd som är stående men döende och träd som har fallit och ruttnar. En död tall eller gran kan ge näring till lav, svamp och insekter i hundratals år, och det ligger i grunden av näringskedjan.”

en stor trave med stockar framför en skog © Marcus Westberg | Sony α1 + FE 100-400mm f/4.5-5.6 GM OSS | 1/60s @ f/5.6, ISO 1000

Marcus arbetar med Sony Alpha och fotograferar situationen på ett ärligt sätt, och bidrar till att skapa medvetenhet om hoten med kalhuggning och industrialiserad avverkning. Han presterar också en kontrast till storföretagens narrativ. ”Skogsindustrin i Sverige kan jämföras med en stor oljerigg eller stora tobaksodlingar, på så sätt att de driver mycket smarta kampanjer”, säger han. ”Länge fanns en kampanj som kallades ’Svenska skogen’ med vackra bilder som presenterades på busshållplatser i större städer och visade en välmående skog omkring en stubbe. På stubben står produkter och texten förklarar att skogen är ett hållbart alternativ till olja och plast. Det är en ren lögn. Mindre än 3 procent av avverkningen i Sverige är inte kalhuggning. Mina bilder berättar historien om övriga 97 procent.”

”Det tog mig ett tag att lista ut hur jag skulle avbilda förstörelsens skala på rätt sätt,” fortsätter Marcus. ”För om man fotograferar på marken får man inte riktigt en känsla av hur stora områden som är inblandade. Och från luften blir man lite avskärmad från förstörelsen och missar skalan på marken. En del av spåren från avverkningsmaskinerna är större än du eller jag! Man får klättra genom dem.”

utspridda stenar där det tidigare funnits en skog © Marcus Westberg | Sony α1 + FE 24-70mm f/2.8 GM | 1/100s @ f/16, ISO 800

För Marcus råder inga tvivel om att fotografering gör skillnad. Utrustad med sina Sony Alpha 1-kamerahus och lättviktiga men snabba zoomobjektiv och fasta objektiv kan Marcus fotografera de dolda kalhyggen han hittar på vandringar bortom de stora vägarna, vilket bidrar till att belysa problemet och visa tvetydigheten i myndigheternas och branschens budskap.

”När jag tänkte på fotografi som ett redskap för förändring i den här kampen stod det klart för mig att jag behövde göra mer än att bara vara unik eller estetiskt tilltalande. Sådant kan hjälpa en att vinna – och några av mina bilder av kalhyggen har väckt medvetenhet på det sättet – men det som verkligen spelar roll är att framhäva det kollektiva hotet. Jag ville också säkerställa att bilderna var användbara för människor och organisationer som är engagerade i att skydda våra skogar.” I dag är det många svenska icke-statliga organisationer som använder hans bilder, och på en EU-konferens om skogsbruksrutiner nyligen visades stora utskrifter från tredje parter utanför mötesplatsen.

”Det är bara genom en kombination av dussintals bilder som det är möjligt att visa hela omfattningen av vad som händer,” fortsätter Marcus. ”Det är inte en historia som kan berättas med en eller två bilder, eftersom effekterna är så utbredda. Och ju mer vi kan visa, desto svårare blir det för industrin eller politiker att bortförklara det vi ser som avvikelser. Det här händer överallt.”

”Att byta till Sony Alpha i början av det här projektet var till stor hjälp, särskilt som jag ofta arbetar i förhållanden med svagt ljus men ändå behöver hög upplösning för att göra stora utskrifter. Så att jobba med Sony Alpha 1-kamerahus var ett lätt beslut. Att kamerorna är små, lättviktiga och tysta skadar inte heller när man kanske inte vill ses eller höras.”

ensam stubbe med en remsa knuten runt toppen © Marcus Westberg | Sony α1 + FE 12-24mm f/2.8 GM | 1/320s @ f/10, ISO 400

”Och även om vissa bilder drar till sig uppmärksamhet – till exempel den ganska tydliga ironin i en fågelholk utan botten som lämnats på en död stubbe och ’naturskydds’-remsorna som avverkare lämnar på ensamma träd för att visa att de följer gränserna för avskogning – är jag främst intresserad av att skapa en stor volym av bilder som kan övertyga allmänheten om de faror vi står inför. Precis som med en välmående skog är det både mängden och variationer på bilder som är det viktiga.”

”Det finns människor som har vigt sina liv åt att skydda Sveriges skogar. Jag är relativt ny och jag vill inte ta åt mig äran för andras outtröttliga arbete. Men icke desto mindre har jag aldrig känt mig mer övertygad om att mina bilder bidrar till en påtaglig skillnad,” säger Marcus sammanfattningsvis.

Produkter i fokus

Relaterade berättelser

Registrera dig för att få α Universe-nyhetsbrev

Grattis! Nu är du prenumerant på α Universe-nyhetsbrev

Ange en giltig e-postadress

Något gick tyvärr fel

Grattis! Nu är du prenumerant