Varje gång Albert Dros delar med sig av en av sina landskapsbilder av månen strömmar kommentarer i stil med ”det där är fejkat!” in. ”Månen är inte så stor!” är ett påstående som ständigt återkommer, men Albert har Sony alpha 7R V-råfilerna som bevisar att han talar sanning. ”Alla bilder är enkelexponeringar – ingen fokusstapling, ingen gaffling, ingenting. Folk tror alltid att mina bilder är falska och att månen inte är så stor, men det beror på att de flesta inte har tittat genom ett objektiv med ett 600 mm- eller 800 mm-objektiv”, säger Albert.

Det är ett klassiskt exempel på hur ett teleobjektiv kan ge en så kallad komprimerande effekt, där avlägsna objekt kan verka vara närmare varandra. Det är anledningen till att månen ser så stor ut i bilden mot ett motiv, till exempel en byggnad, som vi är vana vid att se mycket närmare. Och det är själva idén med bilderna. ”På några av de här bilderna stod jag cirka 3 km från byggnaden”, berättar Albert. – ”Över tre kilometer börjar man få atmosfäriska förvrängningar på grund av luftfuktigheten. Om jag fotograferar från cirka två kilometer förblir allt skarpt.”

När Albert tidigare tog dessa extraordinära bilder har han tidigare använt objektivet FE 100-400mm f/4.5-5.6 GM OSS, ofta med Sony 2x-telekonvertern, och på senare tid använder han Sony FE 400-800mm f/6.3-8 G OSS-objektivet. ”Det här objektivet är perfekt för månbilder. De flesta antar att det är mörker, och att du därför behöver ett snabbt objektiv. Men det är faktiskt tvärt om; månen är så ljus att man inte behöver ett snabbt objektiv alls. Faktum är att jag ofta använder f/11 eller f/14. Vid 800 mm vill jag fortfarande att både byggnaden och månen ska vara skarpa, så en mindre bländare är bättre.”

Albert monterar 400-800mm-objektivet på sin Sony Alpha 7R V eller Sony Alpha 1 II och sätter sedan upp det på ett stativ med hjälp av Tyst slutare och en fjärrkontroll för att hålla allting helt stabilt, vilket är viktigt när man använder så långa brännvidder. ”Jag brukar föredra Alpha 7R V eftersom den har en högre upplösning. Det gör att jag kan fotografera på långt avstånd med 800 mm och ändå beskära lite mer om jag behöver. Många människor skulle inte tänka på att använda objektivet för fotografi av månen; de tror kanske att det bara är ett objektiv för att fota djurlivet. Men en FE 600mm f/4 GM OSS, kanske med en telekonverter, är tyngre, mycket dyrare, och när du tar atmosfären i åtanke får du faktiskt inte en bättre bild. Även om möjligheten att ta bilder på fullmånen bara kommer en gång i månaden finns det ingen spontanitet. Varje bild planeras minutiöst, många upp till ett år i förväg. Jag skulle säga att för var och en av dessa lyckade bilder finns det många misslyckade försök. Moln, dimma på fel höjd, linjer i miljön som inte var 100 % korrekta, byggnader i vägen. Det är mycket jobb med varje försök; ibland går det och ibland inte”, förklarar Albert.

”Jag har många idéer för bilder i huvudet, och jag lägger till och med in dem i min kalender ibland ett år i förväg. Jag tillbringar timmar med att bara forska på internet – vilka är de bästa väderkvarnarna; de bra kyrktornen, var är de? De måste också vara objekt som du kan se på långt håll, gärna med öppna landskap. Jag går ofta och tittar på Google Street View och kollar omgivningarna. Sedan använde jag en app för att kolla den exakta vinkeln och se exakt var solen och månen går ned en viss dag när det är fullmåne. Jag har en bild av ett specifikt torn som jag ville ta. Det fungerade inte, och nästa tillfälle var ett år senare. Ibland måste man vänta väldigt länge.

Det är viktigt att byggnaden i bilden är väl upplyst, så Albert fotograferar nära soluppgången eller solnedgången, när månen alltid står lågt på himlen. ”Du måste ha lite omgivande ljus så att du kan ta bilden med en enda exponering. Människor fotograferar ofta månen, som är så ljus, medan landskapet är mörkt. Det beror på att den är för högt på himlen – det är nattetid. Du måste fota den när den står lågt nära horisonten, när den är full, och då måste den vara i linje med soluppgången eller solnedgången.”

Med Sony-sensorerna i Alpha 7R V och Alpha 1 II kan Albert få ut det mesta av kamerornas dynamiska omfång. ”Jag fotograferar ofta lite underexponerat – exponerar för månens ljusstyrka och sedan gör jag skuggorna ljusare under redigeringen. Sony-kamerorna är kända för sitt höga dynamiska omfång, och det är det som gör den här typen av bilder möjliga. En del av bilderna är tagna med ISO 2000 eller ISO 3200, där det dynamiska omfånget inte är lika högt, så den här typen av bilder får ut det absolut mesta av sensorn”, förklarar han. ”Det är något med kombinationen av spektakulär natur och mänskligt skapade element som alltid är en bra kombination. Det ger mig något speciellt – som naturens egna konstverk, och vi avbildar den.”