Många av oss har nog hört frasen ”vara värd sitt salt” – ett uråldrigt uttryck som beskriver en persons ansträngningar och expertis. Massimo Siragusa behövde en stor mängd av bägge dessa för det senaste projektet där han dokumenterade Siciliens grottformade saltgruvor med sin Sony Alpha 7R IV.

”De här gruvorna finns i tre olika städer, Racalmuto, Petralia och Agrigento”, förklarar han, ”och jag fotograferade dem som en del av ett större projekt om öns mångskiftande landskap. Gruvorna levererar salt både som livsmedel och för industriell användning men det som är otroligt med dem är deras storlek. De är bland de största i Europa.”

Att dokumentera vad han fann där skapade en hel del utmaningar. ”I en så komplex miljö var det omöjligt att röra sig på egen hand,” minns han, ”så en anställd vid gruvorna följde med mig i mitt arbete. Vi färdades i en fyrhjulsdriven bil, körde cirka 30 kilometer om dagen, stannade varhelst jag såg ett bra foto. Från marknivån kunde vi komma ner på cirka 800 meters djup.”

Massimo lovordade fördelarna med designen och konstruktionen hos Sony Alpha 7R IV under det här projektet. ”Det är en robust, lätt kamera som kan anpassa sig till många olika situationer – och det kan nog inte bli mycket mer ’olikt’ än nere i en 800 meter djup saltgruva,” skrattar han. ”Kamerans storlek och vikt gjorde att jag inte behövde ett stort stativ, vilket innebar att jag kunde arbeta snabbare och lättare, och dess autofokus fungerade utmärkt i mörkret, även när jag tog porträtt av gruvarbetarna.”

”De här gruvorna är mycket svåra platser att fotografera på, delvis för att de är så aktiva”, fortsätter han, ”och även om det finns stora ventilationssystem så är luften full av saltdamm. När de enorma grävmaskinerna gräver sig in i väggarna bildas det så mycket damm att du inte kan andas. Efter en åtta eller nio timmar lång session är du tacksam över att vara uppe vid ytan igen. Det är en fantastisk miljö men lättnaden du känner är som för en dykare som kommer upp för att få luft.”

Med allt salt i luften blev även kamerans vädertätning betydelsefull. ”Jag har alltid kunnat förlita mig på de utmärkta dammskyddssystemen i mina Sony-kameror och -objektiv”, avslöjar han. ”I slutändan behövde jag inte använda något extra skyddssystem för min utrustning i gruvorna, bara att tillämpa sunt förnuft och enbart byta objektiv inne i fordonet – men även då bara när dammet hade lagt sig på golvet av bilen. Det här tog tid men det var väldigt viktigt med utbytbara objektiv i en sådan här miljö.”

”Förutom dammet var sikten väldigt dålig eftersom det inte finns något naturligt ljus så långt ner under jorden”, fortsätter han. Trots detta föredrog Massimo att använda det tillgängliga ljuset, inklusive säkerhetsbelysningen, ljuskäglan från fordonens strålkastare och sina egna ficklampor för att skapa lite belysning. ”Jag gillar inte riktigt att använda professionella blixtar eller kraftigt ljus, eftersom de kan förändra känslan hos en plats.”

För att hantera bristen på ljus använde Massimo mycket långa exponeringstider från ett litet kolfiberstativ, ibland upp till två minuter med hjälp av bulbexponeringen på hans Sony Alpha 7R IV och en separat ljusmätare. ”Med kamerans inställningar låsta”, förklarar han, ”kan du använda lampor för att belysa olika områden eller flytta dem under exponeringen och skapa intressanta effekter.”

”Jag använde två Sony Alpha 7R IV i saltgruvorna”, minns han, ”deras viktigaste egenskap är den enorma kvaliteten på filerna de skapar. Många tror att Alpha 7R IV mest handlar om upplösning men det var här som sensorns fantastiska dynamiska omfång kom i förgrunden. Den låter mig belysa scenen på väldigt olika sätt med samma inramning utan att oroa mig för att delar av scenen skulle försvinna i högdagrar eller skuggor.”

Tillsammans med sina Alpha 7R IV valde Massimo att använda en trio av Sonys små, lätta och snabba objektiv i G-serien. ”Jag använde FE 24mm f/2.8 G, FE 40mm f/2.5 och FE 50mm f/2.5 G,” säger han, ”vilket gav mig en fantastisk blandning av ljuskänslighet till en låg vikt. Det var perfekt för den här miljön.”

Trots den utmanande miljön blev projektet en framgång tack vare Massimos beprövade undersökande tillvägagångssätt. ”För mig är fotografering att berätta och det betyder att man måste lägga tid på att lära sig berättelsen ordentligt”, avslutar han. ”Att skapa en vacker bild är aldrig ett mål i sig. Jag vill dokumentera känslorna som en plats förmedlar, så jag måste öppna mig för platsen. Sedan väljer jag helt enkelt de bästa redskapen för att fånga dessa känslor.”