En kamp mot extrema förhållanden

När vi pratar med Andrea Frazzetta är han uppfylld av den där känslan som alla fotografer längtar efter – när man vet att det senaste uppdraget har blivit lyckat.

Bilden det handlar om visar en hårt arbetande gruvarbetare på berget Ijen i Indonesien. Med bara pannlampan som vägledning framträder han i det omgivande mörkret och svavelångorna och Andrea vet att den här tagningen symboliserar själva syftet med projektet. ”Jag ville absolut försöka fånga gruvarbetarna i röken”, förklarar han. ”De här människorna försvinner både bokstavligen och metaforiskt. Utvecklingen är på väg och när arbetet inte längre finns, kommer också människorna att ge sig av. Det är ett hårt liv under mycket krävande förhållanden, men det är deras arv, deras berättelse. Jag ville få fram symboliken i att även deras kultur håller på att försvinna, och det här var det perfekta ögonblicket. Jag visste att den här bilden skulle bli något extra, själva kärnan i min berättelse. Och när man har tagit den, känns det så bra!”

Vi tar några steg tillbaka. Varför är Andrea här? Hans fotoreportage ”Sulfur Road” beställdes av National Geographic Traveller, och ingår i ett av hans större projekt, nämligen ”Beyond”.

”Beyond” började med ett uppdrag för New York Times där målet var att dokumentera den stora Danakilsänkan i Etiopien, som är ett område med rörliga tektoniska plattor där jordskorpan över jordens heta innandöme bara är fem kilometer tjock. Här finns en stor saltöken, sjöar med psykedeliska färger, aktiva vulkaner och områden med livsfarliga temperaturer på upp till 50 ºC .

I förhållanden som är så här extrema är det avgörande att ha med sig rätt utrustning. På Sulphur Road-uppdraget använde han kamerahusen α7R II och α7S II, en spännande kombination mellan bildkvalitet och låg vikt. Andreas projekt handlade dock inte bara om elementen och det fysiska, utan också om människorna som bor och arbetar där. Han förklarar: ”För mig som reportagefotograf är miljöfrågorna centrala och allt handlar om att hantera dem. Vi har något att lära. Planeten förändras så fort att de här människorna kanske har något att lära oss om konsten att överleva.”

Efter att Andrea anlitats för projektet Sulfur Road behövde han komma nära gruvarbetarna. Som de flesta reportagefotografer var det första han gjorde att skaffa en lokal guide, en så kallad fixare. ”Hur erfaren du än är måste du komma ihåg att du fortfarande bara är en turist. Du kommer från Europa till en kultur som är väldigt annorlunda, och har bara två veckor på dig för att bli färdig.” Behovet av att skapa band till dem som han avbildar påverkar också hans val av utrustning. Andrea använder två typer av zoomobjektiv som hjälper honom att skapa de här relationerna. ”Jag använder objektiven 16–35 mm f/2.8 och 24–70 mm f/2.8”, förklarar han. ”De här två objektiven har skapat nästan hela min karriär! Fast ibland använder jag också 35 mm f/2.8 FE Zeiss Sonnar T*. Det överraskar med sin skärpa, smidiga storlek och låga vikt. Jag använder aldrig långa objektiv eftersom mitt arbete går ut på att vara nära och deltagande i det som händer.”

För den här tagningen hade Andrea med sig en guide som var vulkanolog men också amatörfotograf, så han förstod vad som behövdes. Planering i all ära, men när allt kommer omkring vet du aldrig hur det blir ute på fältet.

En viktig del är förmågan att reagera snabbt och vara öppen för det oförutsebara, menar han. ”Jag ville upp på vulkanens topp redan första dagen”, förklarar han, ”men det regnade så att det var omöjligt. Vi fick ändra planen och det var faktiskt en stor fördel, eftersom det betydde att vi fick mer tid i byn där gruvarbetarna bodde och fick prata med dem i deras hem. Den andra eller tredje kvällen fick vi besöka gruvan och jag följde med en gruvarbetare upp på vulkanen och ned i kratern.” Det var ett riktigt lyckokast eftersom det var där som Andrea tog de bästa bilderna. ”Det var viktigt att vi fick den tiden tillsammans”, säger han. ”När du kommer närmare människor blir de också mer naturliga i sina reaktioner. Det är inte något nytt inom reportagefotot, men det fungerar!”

Nu befann sig alltså Andrea i skymningen vid en aktiv vulkan, omsvept med heta ångor, medan gruvarbetarna bar upp korgar fyllda med svavel från kraterns botten. Miljön var inte bara ogästvänlig, utan den gick dessutom bara att nå efter en klättring på 2743 meter och därefter en klättring ner i kratern på dryga 900 meter. Kanske inte precis vad man önskar sig med en överfylld kameraväska? ”Inte precis”, skrattar Andrea, ”men med de två Sony Alpha-kamerorna som jag har med mig på uppdrag blir det lätt.”

Vad tänker du om att ta bilder i en så mörk och dynamisk omgivning frågar vi.

Och hur ser han på tagningen i efterhand? ”Resultatet blev enastående. Det var ett experiment där jag testade gränserna för kameran, men det fungerade.”