Jag är landskapsfotograf med fokus på astrofotografi och föredrar därför objektiv med stor bländare för att kunna fånga så mycket ljus som möjligt på natten. Det innebär oftast stora och tunga objektiv som inte är särskilt praktiska när man reser.

Därför blev jag väldigt intresserad när jag hörde om det nya FE 16mm f/1.8 G – ett extremt snabbt vidvinkelobjektiv som bara väger lite över 300 gram. För att visa vad jag menar lägger jag mina nuvarande objektiv för astrofotografering, FE 14mm f/1.8 GM och FE 24mm f/1.4 GM, bredvid det. Mina redan väldigt små och nätta objektiv ser enorma ut i jämförelse och är ungefär 50 % tyngre. Det innebär att FE 16mm f/1.8 G är det lättaste och minsta objektivet på marknaden just nu för astrofotografi.

Jag ville verkligen testa det här objektivet på riktigt och det bästa sättet att göra det är att försöka fånga det magiska norrskenet på vintern, så jag tog en kort veckolång resa till Island. När jag landade i Island välkomnades jag av stormigt väder – typiskt för den arktiska vintern. Mitt första stopp, oavsett väder, var vattenfallen. Ett lätt snöblandat regn föll vid Brúarfoss-vattenfallet, men det var inga problem för objektivet eftersom det har skydd mot fukt. Vidvinkeln på 16 mm gjorde det enkelt att fånga vattenfallet tillsammans med dess azurblåa flodbädd. Man kan få intressanta rörelseeffekter med längre exponeringstider mellan 0,1 och 1 sekunder. Det bästa är att använda ND-filter för de här exponeringstiderna under dagen. Till skillnad från med FE 14mm f/1.8 GM kan filter enkelt skruvas på via den integrerade filtergängan på 67 mm längst fram på objektivet. Eftersom min resa till Island var väldigt spontan hade jag inga filter på 67 mm med mig och fick improvisera istället. Med den minsta bländaren på f22 och ISO 50 kunde jag använda den exponeringstid på 1/5 sekund som jag ville ha, även utan filter. Diffraktion kan negativt påverka skärpan vid f22, men jag var väldigt nöjd med skärpan i hela bilden och kunde också fånga vattnets rörelse på ett imponerande sätt. Det är precis så här ett objektiv ska fungera, eftersom man som landskapsfotograf ofta behöver improvisera.

Nästa stopp var det kända Skógafoss-vattenfallet. Allt hopp om att fånga norrskenet där försvann snabbt på grund av stormigt väder. Jag bestämde mig för att tillbringa natten nära vattenfallet så att jag kunde fotografera det på morgonen. Det snöade under natten och jag lyckades fotografera det med ett lager av nysnö. Jag blev överraskad av att den geometriska distorsionen var så liten, vilket är ovanligt för ultravidvinkelobjektiv. Eftersom objektivet kan hitta fokus så nära som 13 cm testade jag lite olika saker med fokuset och kunde knappt se någon fokusandning (att synfältet ändras när man ändrar fokus). Detta är perfekt för fokusstapling i landskapsfotografi. Jag gjorde detta med Alpha 7R V, som har ett bildläge för automatisk fokusstapling. Isstrukturer i förgrunden och ett vattenfall täckt av snö i bakgrunden.

Väderprognosen för nästa natt var lovande i de sydöstra delarna av landet. Mitt nästa stopp var Vestrahorn, ett imponerande berg i södra Island. Jag nådde regionen på kvällen och letade efter platser att fota. Det var perfekta förhållanden: nysnö på ett vackert berg som kan fotograferas från norr med en strand framför. Efter solnedgången försvann molnen, och vinden, som vanligtvis är väldigt stark i den här regionen, mojnade helt utan förvarning. Efter en middag i campingbilen började den stora showen på himlen. Norrskenet visar sig vanligtvis bara en kort stund, så jag var tvungen att skynda mig. Jag tog min ryggsäck och gick mot stranden. På vägen dit stannade jag mitt i snölandskapet. Norrskenet täckte hela himlen så jag bestämde mig för att ta en panoramabild. Norrskenet rör sig dynamiskt, så varje bild måste tas väldigt snabbt. Ju kortare brännvidd, desto färre bilder behövs och ju större bländare, desto kortare exponeringstid – perfekta förhållanden för objektivet. I en av bilderna inkluderade jag mig själv med en pannlampa, vilket var enkelt att fotografera med min kameras integrerade självutlösare på 10 sekunder.

Jag hade ingen tid att förlora, så jag fortsatte ner till stranden. Här visade sig objektivets riktiga potential. Jag försökte fotografera reflektionen av norrskenet över Vestrahorn i det grunda vattnet hos vågorna som drog sig tillbaka mot havet igen – i väldigt mörka förhållanden … det låter svårt, och det är det! Nu blev det viktigt att ha en kort exponeringstid så att inte nästa våg hann komma. Med f1,8 och ISO 4000 lyckades jag ta ett foto med bra exponering inom fyra sekunder. Och wow – det fungerade! Norrskenet reflekterades tillsammans med Vestrahorn. Ett helt fantastiskt ögonblick.

Nu ville jag tänja på gränserna och ta panoramabilder när en våg drog sig tillbaka mot havet. Så kul att springa från våg till våg vid minus 10 °C för att bli snabbare och snabbare – garanterat våta och kalla fötter. Då är det ännu viktigare att objektivet är litet och kompakt, eftersom man måste vara snabb när man springer iväg. Inga problem med det här objektivet. Tack vare vidvinkeln på 16 mm och den väldigt stora bländaren på f1,8 lyckades jag ta panoramabilder med reflektioner på stranden. Helt ärligt är jag riktigt glad över resultatet. För f1,8 är skärpan väldigt bra, och det är väldigt lite koma och vinjettering i hörnen. Ta en titt på bilderna så ser du själv!

När jag tappat känseln i mina fingrar och behövde en kort paus riktade jag helt enkelt kameran mot himlen och tog så många foton som möjligt med hjälp av funktionen för intervallfotografering. Man kan skapa en intervallvideo från dessa under efterarbetet. Kameran lyckades också fånga en vacker norrskenssubstorm. Jag ställde in exponeringstiden till bara två sekunder för att förhindra att norrskenet, som rör sig så snabbt, blev suddigt. Stor bländare (f1,8) är avgörande för detta, eftersom man annars måste fota med väldigt högt ISO.

Så snart mina fingrar var varma igen fortsatte jag med panoramabilderna! Efter ungefär två timmar var magin tyvärr förbi. I soluppgångens första ljus fotograferade jag Vestrahorn igen. Objektivet gav mig igen väldigt bra resultat, nu vid f13.

På vägen tillbaka stannade jag vid den världskända Diamond Beach för att fotografera ”isberg” från Vatnajökull-glaciären i det vackra ljuset. Det fungerade bra med enskilda bilder och jag blev – än en gång – väldigt imponerad av resultaten.

Efter det drog kraftiga stormar in över Island med vindhastigheter på över 200 km/h och det var omöjligt att fotografera, så jag var glad över den molnfria himmel jag fått. Under den sista natten på väg till flygplatsen tittade jag ut igenom bilfönstret och såg norrskenet sticka ut mellan några moln. Jag hittade ett bra ställe att fotografera nära Reykjavík och ett hus med en damm framför. Här hade jag också turen att fotografera det vackra reflekterande norrskenet med objektivet. Som förväntat med utmärkt bildresultat även vid f1,8.

För att sammanfatta tyckte jag verkligen om att använda FE 16mm f/1.8 G. Jag tycker att det är ett utmärkt objektiv. Det är extremt lätt och kompakt och den väldigt stora bländaren och filtergängan gör det till ett suveränt objektiv för astrofotografering och klassiska landskapsfoton. Det kommer alltid att ha en plats i min kameraväska.