Astrofotografi, nattlandskap, landskap i svagt ljus… Vad du än kallar dem, så finns det ett tema som förenar dem: komplexitet. Att ta bilder som dessa är trots allt inte enkelt. Det kräver bra timing, rätt plats, hårt arbete, bra utrustning och självklart tekniskt kunnande som skaffats genom erfarenhet.
Stefan Liebermann är expert på att fotografera nattlandskap och har tillbringat oräkneliga timmar under stjärnhimlen. Förutom att hitta den perfekta platsen krävs även rätt teknik och utrustning för bilderna som Stefan tar. Den huvudsakliga utmaningen ligger i kombinationen av långa exponeringar som krävs för att fotografera natthimlen och jordens rotation. Det gör att stjärnor ser ut som ljusspår på himlen istället för att vara lika skarpa som de är med blotta ögat.
”Normalt sett använder vi 500-regeln för räkna ut hur lång en exponering kan vara innan det blir ljusspår på den”, förklarar Stefan. ”Det innebär att du delar 500 med brännvidden på objektivet. Så med mitt objektiv, FE 24mm f/1.4 GM, hamnar den maximala exponeringen på omkring 20 sekunder. Och jag skulle behöva fotografera med ISO 3200 eller 6400 för att få den ljusstyrka jag behöver. Det är väldigt begränsande så istället använder jag en star tracker för att öka exponeringstiden.”
I sitt senaste arbete har Stefan använt sin trogna följeslagare α7 III. Med hjälp av en star tracker kan kameran långsamt roteras för att matcha jordens rotation, ”och det gör att jag kan öka exponeringstiden med mer än två minuter”, säger han. ”Efter det tar jag en separat exponering med förgrunden och kombinerar de båda bilderna i bildbearbetningen.”
Det finns andra fördelar också. ”När man använder en star tracker behöver man inte heller öppna bländaren lika mycket”, förklarar han, ”så man kan fotografera med f/2.8 eller f/3.5, vilket brukar ge bra skärpa, och använda lägre ISO-inställningar, som 800 eller 1000. Trackern gör också att jag kan använda objektiv som FE 16-35mm f/2.8 GM, vilket ger mer flexibilitet i kompositionen. Det är beroendeframkallande och när man väl har börjat använda den så är det svårt att sluta. Det gör att man slipper många svåra och extremt tekniska steg som annars krävs vid astrofotografi, som att ta hundratals exponeringar över varandra. Jag vill bara att det ska vara enkelt!”
Alpha-kamerornas elektroniska sökare har också varit till stor hjälp för Stefan när det kommer till att ställa in skärpan.
Att få ordentlig skärpa på stjärnorna med en stor bländare har tidigare varit en stor utmaning”, förklarar han, ”men när jag använder en EVF, som den på min Alpha-kamera, blir det mycket lättare. Jag ställer helt enkelt in en väldigt hög ISO och sedan kan jag se stjärnorna och vintergatan väldigt tydligt i Live View-visningen från sensorn, så det blir enkelt att fokusera på dem manuellt.”
Enligt Stefan är landskap som väcker en känsla av förundran något som alla landskapsfotografer borde uppleva. ”Många läser eller pratar om det”, berättar han, ”men de går inte ut och upplever det själva! Jag tycker att det är den bästa känslan och det motiverar mig, eftersom det ofta innebär gruppaktiviteter så att jag kan vandra och prata med mina vänner medan vi fotograferar. Jag gillar att ta med dem i mina foton, som i den här bilden, för att det lägger till ett mänskligt element och fungerar även som en kontrast mot den stora himlen.”
Och för Stefan är det extra viktigt att ta bilder som dessa, eftersom alla ljusföroreningar gör astrofotografi allt svårare på det tätbefolkade norra halvklotet. ”Sådana här bilder är viktiga att dokumentera”, berättar han. ”Om 50 år kan ljusföroreningarna och befolkningen ha ökat så pass mycket att vi inte längre kan se himlen på samma sätt. Det är viktigt att folk får veta hur vacker himlen brukade vara.”
"Det är en väldigt speciell fotografering: det mänskliga ögat kan inte se den men det är ändå verkligt"
