”Det är känslan av att vara där”, svarar Alice Greenfield på frågan om vad som är den viktigaste ingrediensen i hennes vackra blandning av gatu-, livsstils- och resefotografi. Hennes bilder har en slags drömsk nostalgi över sig och verkar väcka minnen av platser man aldrig har besökt. ”För mig är fotografi en slags tidsresa”, fortsätter hon, ”jag vill ta med mig betraktaren till exakt det ögonblicket, och det krävs mycket arbete för att göra det.”

Minnen är en historia som vi berättar för oss själva och andra. Alice är en fulländad kommunikatör, så det är ingen överraskning att hon är utbildad inom filmfotografi, ett område där ljus, rörelse, färg och komposition drar in betraktaren i historien som berättas. Men hennes bilder har också en ärlighet, vilket framgår av hennes senaste resa till Italiens soldränkta Amalfikust. ”Det är kärnan i en plats som jag letar efter, oavsett om jag är hemma eller ute och reser”, förklarar hon, ”och jag vill göra en ärlig portfölj av mina erfarenheter. Jag ser mig själv som en historieberättare, men jag har alltid ett mycket mänskligt perspektiv. Jag vill att folk ska känna att det finns en person bakom kameran, och mycket av det kommer från att jag är väldigt sentimental av mig. Jag skriver mycket dagbok och samlar mitt liv genom ord och bild. Man skulle faktiskt kunna kalla min portfölj för en dagbok över vackra platser.”

För att skapa ”sidorna” i denna dagbok använder Alice en blandning av väntan, noggrann inramning och opportunism i sina fotografier. ”När jag utbildade mig använde vi film”, säger hon, ”så jag tog med mig idén om att vara selektiv och medveten. Jag är noga med att få saker och ting rätt i kameran, så man skulle kunna säga att jag börjar redigera långt innan jag tar bilden.” En stor del av den omsorgen handlar om färg. ”Jag tycker att färg är otroligt viktigt”, säger hon, ”både vid fotografering och gradering, och jag försöker alltid att ha färger i mina bilder som känns nostalgiska. Eftersom jag vet vilka färger som fungerar kan jag vara selektiv. Så om scenen innehåller en ljusgrön bil som jag inte vill ha så försöker jag från en annan vinkel. Eller så väntar jag på den perfekta röda vespan för att jag vill inte ha en vit ... I grund och botten redigerar jag färgerna i realtid, vilket är mer tillfredsställande än att göra det senare.”

Alice säger att rätt kamerautrustning är avgörande för hennes gatufotografi. ”Jag valde Sony Alpha-kameror eftersom de fungerar så bra för den hybridmetod som jag behöver i mitt arbete, men jag vet också att jag får olika känsla och resultat beroende på vilken typ av kamerahus jag tar med mig. För gator och resor vill jag ha en liten kamera, och Sony Alpha 7C II, som jag använde tillsammans med min Alpha 7 IV på resan till Amalfi, var perfekt för det.” ”Hur kapabel och avancerad Alpha 7C II än är så är det känslan den ger som är den stora dragningskraften för mig”, fortsätter hon. ”Jag gillar att den har en högkvalitativ elektronisk sökare, är ergonomisk och känns robust, som ett riktigt verktyg. Den har samma fantastiska AF-prestanda och hastighet som de större kamerorna från Sony, och bilderna har djupet, skärpan och färgerna jag vill ha. Det viktigaste är däremot att den påminner så mycket om en filmkamera, och det får mig att slappna av.”

”Det påverkar hur jag fotograferar, och det påverkar även andra människor” fortsätter hon. ”Jag vill vara diskret och säker, och med Alpha 7C II kan jag vara mer anonym. För det mesta arbetar jag som en ’fluga på väggen’, men det finns tillfällen då jag ber om att få ta ett porträtt, och man får alltid bättre porträtt med en liten kamera.” Kombinationen av Alpha 7C II och FE 40mm f/2.5 G var det perfekta valet för Alice. ”Jag gillar inte krånglet med att byta objektiv när jag fotograferar på gatan, och ett primärobjektiv koncentrerar verkligen mitt fokus. På så sätt kan jag vara mer i nuet snarare än att undra om jag borde zooma in eller ut. 40 mm ger också ett mycket mänskligt perspektiv. Objektivet ger verkligen känslan av att ’vara där’.”

De mest dynamiska exemplen på att ”vara där” är nog Alices vattenbilder som hon tog runt Positano med ett vattentätt hölje. ”Undervattenshöljen är inte så kul att resa med”, säger hon, ”men de är värda besväret för sådana resor. Att kunna använda min Alpha 7 IV i vattnet för att ta bilder när jag simmar och dyker är ett annat sätt att skapa en känsla av samhörighet. Man kan nästan känna vattnets friskhet och solens hetta, och det är ju det som italienarna tillbringar det mesta av sin tid med på sommaren ändå!”

Medan vi njuter av hennes bilder av den italienska kusten är Alice redan inne på sitt nästa projekt, med Alpha-kameror och objektiv vid sin sida. ”Jag är övertygad om att Alpha-serien har något för alla situationer”, avslutar hon, ”och det gör dem till det perfekta resesällskapet.”