En av huvudorsakerna till att jag gillar att fotografera porträtt är för att jag kan komma närmare motivet och avbilda deras äkta personlighet i en stillbild. Jag fascineras av människors sinnen och jag vill fånga ett äkta och ärligt porträtt av personen.
Hitta rätt tillfälle
För att fånga ögonblicket i ett äkta porträtt är det viktigt att trycka på slutaren vid precis rätt tillfälle. I de senaste projekten har därför tidsaspekten varit central för att skapa berättelsen. Jag tycker särskilt om porträtt där motivet inte vet exakt när jag kommer att ta bilden. För att få till den perfekta bilden med en naturligare känsla instruerar jag inte motiven i förväg, utan försöker istället fånga dem när de är avslappnade och oförberedda.
När jag arbetar med ett motiv i studion försöker jag göra likadant och inte påverka motivet för mycket, eller helst inte alls. Jag vill att de ska känna sig avslappnade så att jag kan studera och observera dem. Ibland ber jag dem att flytta lite på sin hand eller sitt huvud, och ibland kan småprat få dem att slappna av och inte tänka på kameran. Ibland kan samtalen bli mer djupa, särskilt om jag känner motivet väl. Det är vid dessa tillfällen som jag gillar att ta deras porträtt.
Ögonautofokus på Sony Alpha 7 III hjälper mig att fånga dessa känslor. Jag gillar att fotografera med bländaren vidöppen med ögonautofokus, eftersom jag kan koncentrera mig på kommunikationen med motivet och ändå vara säker på att skärpan på ögonen blir knivskarp.
Idéer och platser
Idéer finns överallt. Det låter kanske lite som en klyscha, men idéer kan komma till en när som helst. Jag brukar föredra enkla platser och bakgrunder, och i min studio har jag fotograferat mycket mot vit bakgrund. Jag gillar enkelheten med en vit eller svart bakgrund eftersom det gör att jag, liksom betraktaren, verkligen kan fokusera på motivet och läsa av känslorna i deras ansikten utan distraktioner.
Men genom att fotografera på en annan plats kan jag förmedla mer av en berättelse och göra bilden mindre tvetydig. Ett exempel på en sådan bild är porträttet av Anastasia. Jag tog det med Alpha 7R IV och älskar färgerna, skärpan och allt annat som händer i bilden. Men det som fascinerar mig mest är ljuset. Det finns två olika typer av ljus i det här fotot: ett gult bakgrundsljus som kommer från gatubelysningen och tre ljus framifrån som faktiskt kommer från en smartphone. Det huvudsakliga ljuset i fotot kommer från en LED-lampa på en smartphone från två meters håll. Sony Alpha 7R IV har tillräckligt med dynamiskt omfång för att jag ska kunna ta det här porträttet och fånga känslorna i det, trots det svaga ljuset.
Ljus och kamera-utrustning
När jag ljussätter ett motiv brukar jag hålla det så enkelt som möjligt, så att ljussättningen inte tar för mycket plats. Jag arbetar oftast bara med en eller två ljuskällor, där det huvudsakliga ljuset kommer från en stor ljuskälla med mjukt ljus som ett djupt paraply eller en softbox, och det andra ljuset är ett direktljus på motivets ansikte. Det är ungefär så jag gör på andra platser också, där jag försöker använda så mycket av omgivningens ljus som möjligt och bara lite extra ljus för att belysa motivets ansikte.
Tips och råd
Vanligtvis fotograferar jag med min Alpha 7 III, men använder även Alpha 7R IV ibland för vissa projekt. Jag använder alltid mina kameror tillsammans med fasta objektiv. Just nu använder jag objektiven Zeiss Sonnar T* 55mm f/1.8 ZA, FE 28mm f/2, FE 85mm f/1.8 och FE 90mm Macro G OSS. Om jag var tvungen att bara välja ett objektiv, skulle det vara 55mm. Jag tycker att det objektivet fungerar bäst för mig och min typ av porträtt. Mitt råd till de som vill fotografera konstporträtt eller redaktionella porträtt är att vara sig själva och utforska sina egna idéer. Att vara sig själv kan vara den svåraste delen, men med lite tålamod och hårt arbete så hamnar alla bitarna på plats till slut.
