Mitt namn är Nikola Krstić och jag har varit filmskapare i mer än 11 år. Under den här tiden har jag filmat på nästan alla kontinenter, från reklamfilmer och turistfilmer till dokumentärer och korta kreativa projekt. För mig har filmskapande alltid handlat om att hitta berättelser på oväntade platser, platser där natur, kultur och mänskliga möten kolliderar för att skapa något oförglömligt. Det var det som lockade mig till Kirgizistan. Det är ett land som inte många tänker på när de planerar en resa, men det var just därför jag ville åka. Avlägset, rått och fullt av traditioner som lever kvar än idag, kändes det som den perfekta platsen för ett äventyr.

Kreativ vision och inspirationIdeén bakom den här kortfilmen var att utforska en plats som fortfarande har en känsla av mystik. Kirgizistan domineras av vilda berg, gömda dalar och nomadfamiljer som har levt på samma sätt i århundraden. Vi ville fånga livets rytm och dela den på ett filmiskt sätt, samtidigt som vi testade hur långt vi kunde komma på en kompakt uppsättning med filmutrustning. Historien utvecklades naturligt. Till en början handlade det bara om att dokumentera nomadlivet. Men under resans gång formades berättelsen av oväntade utmaningar: att fastna i leran innan en solnedgångsfotografering med örnjägare, bilhaverier på 3 000 meters höjd eller plötsliga stormar som förvandlade vägar till floder. Istället för hinder blev dessa en del av berättelsen. Och naturligtvis hade inget av detta varit möjligt utan min lilla men hängivna trupp. Filmskapande på sådana avlägsna platser är inte en soloinsats, det kräver ett team. Jag hade turen att bland annat ha Alen Tkalcec vid min sida. Själva kameran påverkade vårt sätt att arbeta. Vetskapen om att jag hade Sony FX2 gav mig självförtroende att ta mig an filmen på ett avskalat sätt: litet team, minimalt med utrustning och friheten att improvisera. Den största utmaningen? Oförutsägbarheten. Två veckor i bergen betydde inget skyddsnät, om något gick sönder var vi tvungna att laga det eller hitta en lokal lösning. Det var där FX2 verkligen visade vad den går för. Den är pålitlig, mångsidig och lätt nog att bära med sig överallt och hjälpte oss att fortsätta filma oavsett vad som hände.Att arbeta med Sony FX2Det första jag lade märke till när jag plockade upp FX2 var dess storlek. Den är kompakt och lätt, men har ändå hela Cinema Line-DNA:t. Den kombinationen var perfekt för Kirgizistan där vi tillbringade timmar med att vandra med utrustning på ryggen och ständigt växlade mellan planerade fotograferingar och snabba ögonblick på språng. En annan stor fördel var att FX2 kändes som ett riktigt 2-i-1-verktyg, professionell filmkamera och fotokamerahus i ett. Jag behövde inte ha med mig en extra kamera bara för stillbilder. Att kunna fånga både professionell video och högupplösta bilder med ett och samma kamerahus gjorde min utrustning lättare, enklare och mycket effektivare. Funktioner som dynamisk aktiv stabilisering innebar att jag kunde fotografera med kameran i handen när det inte fanns någon möjlighet att använda ett stativ eller en gimbal. Och Dual Base ISO var en livräddare under nattfotograferingar, som när vi filmade lokala musiker som uppträdde runt en stor brasa mitt i bergen. Jag uppskattade också hur lätt det var att växla mellan stillbilder och video. Med dess 33 megapixelsensor och dedikerade stillbilds- och filmknapp kunde jag ta bilder med hög upplösning när jag behövde, utan att avbryta filmningen. Och så har vi Super 35-läget. Detta är en av de mest underskattade funktionerna. Med ett objektiv som FE 24-70mm f/2.8 GM II fotograferar du plötsligt med en räckvidd motsvarande 105 mm utan att ge avkall på kvaliteten. Den flexibiliteten var enorm för filmning i dokumentärstil. Först var jag skeptisk till om den här kompakta professionella filmkameran skulle klara av en så krävande tagning. I slutet av resan insåg jag att jag hade börjat tycka så mycket om FX2 att den blev min favoritkamera.

Tekniskt och filmiskt tillvägagångssättFör det här projektet parade vi ihop FX2 med en rad olika objektiv som Sony G och G Master för att täcka alla situationer:

• FE 16mm f/2.8 G för vida landskap och uppslukande scener.
• FE 16-35mm f/2.8 GM II för dynamiska bilder utan stativ.
• FE 24-70mm f/2.8 GM II är mitt arbetsobjektiv och sitter på min kamera 80 % av tiden.
• FE 28-70mm f/2 GM var vårt porträttobjektiv och Joker-kort vid svagt ljus
• FE 70-200mm f/2.8 GM OSS II med 2x-telekonvertern för vilda djur på avstånd och hästspelet Kok Boru.

För ljud använde vi mikrofonen ECM-B1M, som var en perfekt lätt lösning för att fånga rent ljud när du är på språng. Den här kombinationen möjliggjorde bilder som jag inte kunde ha kunnat ta med någon annan utrustning. Till exempel kändes närbilder av människor på Karakols djurmarknad med kameran i handen naturliga eftersom FX2 inte är skrämmande, lokalbefolkningen skrattade med oss, till och med när de lastade in getter i baksätet på en bil. Och när Alen erbjöd sig att hoppa in i en Kok Boru-hästbrottningsmatch gjorde stabiliseringen och Super 35-räckvidden att det kändes som att vi var mitt i händelsernas centrum. Bildkvaliteten och Sonys färgvetenskap gav oss en stark filmisk bas. Även när förhållandena var tuffa, på hög höjd, i starkt solljus eller med djupa skuggor hade filerna otrolig detaljrikedom och dynamiskt omfång.Konstnärlighet och publikDet jag hoppas att publiken tar med sig från den här filmen är en känsla av hur mycket skönhet och tradition som fortfarande finns på platser vi sällan tänker på. Kirgizistan är vilt, utmanande och ibland oförlåtande, men det är det som gör det inspirerande. Jag hoppas också att det visar blivande kreatörer att man inte behöver massiva besättningar eller tunga riggar för att berätta meningsfulla historier. Sony FX2 bevisar att du kan hålla din utrustning kompakt, anpassa dig efter alla situationer och ändå leverera resultat av professionell kvalitet. För mig är det verktyg som dessa som formar framtiden för kortfilm och oberoende filmskapande. De gör det möjligt för oss att vara smidiga, resa lättare och fokusera på kreativitet istället för logistik. Mitt råd till andra filmskapare: var inte rädd för att experimentera med ny utrustning. Tvinga in den i obekväma situationer. Du kommer inte bara att upptäcka vad kameran kan göra, utan också vad du kan göra när verktygen hjälper dig att fokusera på berättelsen.

Avslutande tankarNär jag ser tillbaka var Kirgizistan ett av de svåraste och mest givande projekt jag någonsin gjort. Tre veckor kändes som två månader, fullspäckade med utmaningar, överraskningar och oförglömliga stunder. Under den här tiden lämnade FX2 aldrig min sida. Men utöver utrustningen handlade det också om människorna jag delade resan med. Att ha Alen Tkalcec och resten av truppen med gjorde upplevelsen oförglömlig. De tog sig igenom samma utmaningar, delade samma skratt och frustrationer, och tillsammans gjorde vi historien levande. Det som började som ett experiment slutade med en kamera som jag inte ville lägga ifrån mig. Och för mig är det den finaste komplimangen jag kan ge.

Särskilt tack till teamet:Nikola Krstic:https://www.instagram.com/nickrsticAlen Tkalcec: https://www.instagram.com/be_mesmerized/Stjepan Dolenec: https://www.instagram.com/be_mesmerized/  Du kan se hela Nikolas video här.