Det är mycket som krävs för att bli en bra gatufotograf, men något av det viktigaste är att vara modig. Det spelar ingen roll hur bra utrustning eller välutvecklad teknik man har om man inte vågar ta med sig kameran och fånga människor mitt i vardagen. Och om man bara vågar så är det inte svårare än att kliva ut genom ytterdörren.

Thomas Kakareko har många års erfarenhet av att fotografera oförställt och dokumentärt, men det som lockar honom med gatufotografering är fortfarande den där dragkampen mellan risk och belöning. Det ger honom en lika stark kick som första gången han vågade sig ut, beväpnad endast med kameran på telefonen. Och om något så är det de tidlösa, traditionella aspekterna av gatufotografering som gör att han återvänder gång på gång.

”En stor del av mina senaste verk har varit mer konstnärliga och kreativa”, säger han, ”med en urban känsla, som en stadsbild med en mänsklig aspekt. Men det som verkligen inspirerar mig är den känslomässiga delen av den här typen av miljö och den kittlande känslan av att befinna sig mitt i en folksamling. Det är det som har fått mig att vilja sluta fotografera silhuetter och anonyma gestalter, som jag gjorde förut, och gå tillbaka till något mer opolerat.”

”Jag ville gå tillbaka till att ta bilder där man ser ansiktet på människor, vilken känsla de utstrålar, och kanske till och med den där kittlande känslan av att de ser mig. En bråkdels sekunds interaktion som är helt uppriktig och aldrig kommer igen”, fortsätter han. ”Det är en stil som ligger närmare det ursprungliga gatufotograferandet.”

Något av det bästa Thomas vet är att fotografera par på gatan. ”De här bilderna är inte det minsta arrangerade. De är helt naturliga. Jag håller bara utkik efter människor som passerar på gatan eller stannar tillsammans. Och man kan se väldigt genuina känsloyttringar när de kommunicerar eller bara uttrycker sina känslor med kroppsspråket. När man fångar de här interaktionerna och ögonblicken är det som om kameran förevigar en liten gnista – en helt och hållet mänsklig aspekt i stadsmiljön, med fantastiskt ljus och ett kärlekspar som är uppslukade av varandra.”

Det viktigaste för att få till de här bilderna är, som alltid när det handlar om gatufotografi, att inte bli sedd, säger Thomas. ”Man måste smälta in i bakgrunden. Men det intressanta med par är att det inte är så svårt. De är oftast så inriktade på varandra att de inte lägger märke till en!”

”När jag började som gatufotograf fotade jag med telefonen, och då är det enkelt att smälta in, eftersom alla går runt med telefonen i handen hela tiden. Så man kan låtsas som om man spelar eller läser nyheterna när man fotar. Med en riktig kamera, som Sony Alpha 7R IV som jag använder nu, blir det otroligt mycket bättre kvalitet, men man måste använda den på ett sätt som inte väcker folks uppmärksamhet.”

”Bara att lyfta en kamera till ansiktet gör att folk lägger märke till en eller beter sig annorlunda, och då är det lätt hänt att ögonblicket går en förbi. Därför är det lättare att fota folk bakifrån, eller på avstånd om man har en riktig kamera. Men Alpha 7R IV har många funktioner som gör det lättare. Särskilt den vridbara skärmen, som går att vika ut och ändra vinkel på, så att jag enklare kan fota från höften eller nere på marken. När jag fotade med telefonen brukade jag låtsas knyta skosnöret, och tack vare skärmen på Alpha 7R IV går det att göra något liknande.”

När man arbetar på det sättet har man också användning av autofokusfunktionen på Alpha 7R IV, säger Thomas, som gör att han kan hålla motivet i fokus medan han koncentrerar sig på kompositionen och att inte bli sedd. ”Det gör också att jag kan arbeta med väldigt kort skärpedjup och fånga myllrande stadsmotiv, utan att skärpan hamnar fel”, lägger han till.

Thomas skapar ofta korta videoklipp till Instagram medan han fotograferar på gatorna, och är väldigt nöjd över hur snabbt det går att växla mellan stillbild och video med Alpha 7R IV. ”Det är bara att trycka på en knapp så kan jag fånga samma motiv”, intygar han, ”utan att behöva byta kamera eller objektiv, vilket gör att jag kan skapa det här innehållet som kombinerar stillbilder och videoklipp”.

Gatufotografering kräver mod, och belönar det också, men det modigaste kanske rentav är att fortsätta. ”Den här typen av fotografi kan vara väldigt svår och oförutsägbar”, intygar han. ”Man kan hålla på i flera veckor eller till och med månader utan att hitta något spännande. Men man måste hålla ut, för det är det som gör de bra bilderna så speciella. När man lyckas fånga det där perfekta ögonblicket och föreviga det, det är helt fantastiskt. Jag är glad att Sony har hjälpt mig att hitta tillbaka till den känslan.”