Midvinterfestivaler och -firanden är lika gamla som mänskligheten. De uppmärksammar årets mörkaste dagar och välkomnar solens återkomst. I Skandinavien är en av dessa högtider Lucia, då man firar Sankta Lucia som hjälpte kristna som gömde sig i de romerska katakomberna. Högtiden har firats sedan 300-talet, men önskan om att lysa upp mörkret är naturligtvis betydligt äldre än så.

Denna och liknande festivaler tillhör Sandra Hallnors mest långlivade inspirationskällor. ”Jag har alltid fascinerats av legender, myter, traditioner och vidskepligheter”, säger hon, ”och det finns mycket av det i Lappland, mitt hem. I mina porträtt vill jag alltid vara fantasifull i kreativa projekt som det här. Det roliga består i att ta ett tema eller en historisk idé och tolka det på mitt eget sätt. Det gör allt från att planera till att ta bilder så himla givande och meningsfullt.”

”Lucia är en karaktär som jag har experimenterat med förut”, fortsätter hon. ”Hon hade en krans med ljus i på huvudet för att lysa upp vägen framför henne, vilket innebar att hon kunde ha så mycket mat som möjligt i de fria händerna. Hennes namn betyder ”ljus” och hon är en ljusspridare i mörka tider, så bilderna bör vara ljusa och förmedla känslor av hopp. Tidigare har jag gjort bilder av Lucia i Lapplandssnön, men den här gången kände jag för att skapa en mer grön och jordnära känsla, så därför togs fotona på ön Madeira”.

En del av Sandras unika metod består i att göra egen rekvisita och egna kostymer, så hon skapade modellens kjol och huvudbonad och tog med dem till ön. ”Förresten”, skojar hon, ”så kan du inte bara ta en Luciakrona i vilken gammal butik som helst!” Hon gjorde även en krans från lokala torkade ormbunkar för att få med Madeiramiljön.

Den här gången gjorde Sandra kronan av elektriska ljus, av två anledningar. ”Det är en väldigt blåsig plats”, noterar hon, ”så det är svårt att hålla dem tända, och uppenbarligen fungerar inte eld så bra ihop med en krans som är gjord av torkade ormbunkar. Lyktan är dock en verklig låga, och tillsammans med kronan är det den enda belysningen jag använde.”

Att ta bilder i skymningen, något som Sandra gör ofta, gjorde också att ljusen framhävdes. ”Det jag gillar att göra i dessa porträtt med svagt ljus är att vända motivet mot horisonten där solen precis gått ner, och sedan exponera för lampljuset på hennes ansikte”, förklarar hon. ”Och om du hittar rätt timing finns det fortfarande gott om naturligt ljus för att visa platsen. Här vill jag till exempel att den där skruvade sagoskogsbakgrunden ska vara en stor del av berättelsen.”

För att få exponeringen precis rätt med Sony Alpha 7 IV kopplade hon samman mätningsläget med autofokuspunkten, ”så när den senare automatiskt låser sig vid motivets öga så ser det ut som jag vill att det ska se ut”, förklarar hon. ”Jag använder även kamerans belysningsvarningar – ”zebrorna” – via sökaren, och justerar exponeringen vid behov, så att jag vet att ansiktet och andra högdagrar är ljusa men inte brinner ut.”

I dåliga ljusförhållanden försöker Sandra få ut så mycket som möjligt av Alpha 7 IV:s ISO-prestanda och Steady Shot Inside bildstabilisering. ”Även om jag kan be min Lucia att vara stilla vill jag inte arbeta med slutartider på mindre än en hundradels sekund eller liknande”, säger Sandra, ”men jag vet att kameran i princip är utan brus vid hastigheter som ISO 2000 som jag använde för några av de här bilderna. Det utmärkta dynamiska omfånget hos sensorn är väldigt viktigt också, eftersom det hjälper till att behålla detaljer i den skuggiga bakgrunden.”

”Dessutom”, fortsätter hon, ”har jag alltid använt kamerans snabbaste bildhastigheter när jag arbetat med eld. På grund av hur det rör sig är det inte alltid så smickrande, men med 10 bilder per sekund kan jag välja de bästa bilderna!”

Sandra förlitade sig kanske allra mest på sitt FE 85mm f/1.4 GM II-objektiv för de här bilderna. ”Det är ett fantastiskt objektiv för den här typen av bilder”, säger hon. ”Det ger en sådan mjuk bakgrund och maxbländaren är perfekt för svagt ljus. Det handlar också om brännvidden. Detta är ett klassiskt objektiv för att rama in porträtt, men när du använder det i full längd ger det även en verklig känsla för platsen.”

För Sandra är Lucia ett återkommande projekt. ”Det är ett ämne som jag älskar att återkomma till varje år”, avslutar hon, ”och varje gång vill jag göra det på ett lite annat sätt, något jag verkligen kan rekommendera. Vi vill alla göra nya saker, men det är så viktigt att inte vara rädd för att gå tillbaka och göra det bättre. Det är roligt och inspirerande, och det är så man gör något som verkligen är ens eget.”