Bildskärpa

Jag gillar inte klyschor när man fotograferar. För mig säger en arrangerad bild där alla personer bara ler i princip ingenting. Sådant är alldeles för enkelt och naivt – och framför allt säger det väldigt lite om personerna i bilden.

Faktum är att om mitt jobb bara gick ut på att fotografera skulle jag säga upp mig direkt. För mig är det upplevelserna ute på fältet som är det viktiga – att använda sin etnografiska intelligens till att relatera till, skapa relationer med, tala med och försöka förstå andra människor.

När jag skapar porträttbilder, som den här med en herde vid namn Bor från norra Bulgan-provinsen i Mongoliet, sker det alltid spontant i stunden. Bildens komposition skapas utifrån egenskaper hos motivens personlighet, särskilda moment från deras historia eller deras relation till samhället som jag studerar.

Bor är nu 84 år gammal och har levt det mesta av sitt liv i den här regionen tillsammans med sina djur. Han genomlevde hela kommunistregimen och arbetade hårt med lantbruk i rollen av herde, vilket nu har blivit nästan omöjligt, och det har resulterat i att allt fler människor flyttar närmare städerna – vilket leder till att nomadkulturen försvinner allt mer.

När jag hade mitt samtal med Bor insåg jag att jag han förkroppsligade nästan ett helt århundrade av slit och oro. Situationen han beskrev för mig var mycket svår, så det var på detta sätt jag komponerade bilden, med komplexiteten och anspänningen från det mörka området bakom honom och den höga kontrasten i hans ansikte. Jag valde att även ha med en lätt böjning av kameran, för att symbolisera det hårda livet han har levt – något som är så långt bort från förhärligande resebilder man kan komma.

För fotojournalism och dokumentärfotografering är Sony Alpha 7C en fantastisk följeslagare, särskilt tillsammans med linser i G-serien, till exempel FE 50mm F2.5 G. Kameran är oanselig, tyst och inte så påträngande som en DSLR-enhet kan vara, och avståndsmätarens format med sökaren till vänster ger mig möjligheten att ta bilder med mitt högra öga, vilket gör att jag kan visa upp hela mitt ansikte för personerna runt omkring mig. De ser att jag ser dem, och det gör att de känner att de kan öppna sig för mig. Det är en viktig del av min arbetsmoral och är den största anledningen till att jag är fotograf.

För den här bilden använde jag Sony Alpha 7C:s artikulerade skärm-till-ram-funktion. Detta gör att jag inte begränsas av sökaren när jag rör ögonen eller kroppen. Det gör även att jag kan ta bilder ovanifrån när jag befinner mig i en grupp av människor eller ta bilder från marken. Jag använder skärmen på min Sony-kamera som en ramguide, vilket gör att jag får precis rätt mängd underexponering, vilket förstärker mörkret i bakgrunden och förtydligar detaljerna i Bors ansikte.

Bilden är inte förhärligande – den visar verkligheten. Han tittar mot ljuset, vilket jag tolkar som att han blickar mot framtiden med öppna ögon.

Den här bilden kommer att ingå i en bok som snart kommer att publiceras, som handlar om Mongoliet under 2000-talet. När jag dokumenterar ett jordbrukarsamhälles omvandling försöker jag fånga landets råa skönhet och skapa starka bilder som förmedlar berättelsen om ett land som undergår en stor omvandling.