Bildskärpa

För den här bilden hämtade jag inspiration från 60-talets mode i Frankrike. Jag ville skapa en bild med minimalistisk design som framhäver modellens feminina drag.

Jag tog bilden i min studio i Constanta och modellen är faktiskt en sminkös som jag har arbetat med förut och hon hade precis den look som jag ville ha för bilden. Vi valde en proper, enkel och stilren svart polotröja tillsammans med en enormt storbrättad svart hatt som vi fick designad särskilt för den här fotograferingen. Jag visste att den här looken skulle framhäva hennes drag och att det skulle bli perfekt i den slutgiltiga bilden.

Den andra komponenten i tagningen var färgen på bakgrunden. Jag ville ha en färg som kompletterar hennes hudton och drar betraktarens uppmärksamhet till henne. Därför valde jag en blåtonad bakgrund som jag skapade med hjälp av en liten Dedolight täckt med en gel av Colour Temperature Blue (CTB). Eftersom jag använde ett kontinuerligt ljus istället för en blixt kunde jag visualisera den färdiga bilden medan jag arbetade på den. Jag började med att ljussätta bakgrunden och skapa toningen och modellens silhuett. Sedan valde jag en reflektor för Dedolight-ljuset som gjorde ljuset på modellens ansikte mjukare. Jag var noga med att se till att det var ljus över blusen på modellens nacke, så att det uppstod en skillnad mellan den och hatten.

När kläderna och ljussättningen var färdiga blev det dags för poseringen. Jag bad henne posera så som modellerna gjorde på 60-talet så att alla linjer och skuggan från den stora hatten skulle dra betraktarens blick direkt mot hennes ansikte.

Jag tog bilden med en Sony Alpha 1 med objektivet Zeiss Sonnar T* 55mm f/1.8 ZA. Jag satte bländaren till f/1.8 för att få ett skärpedjup som lade skärpan i bilden på hennes ögon. För att enkelt kunna göra detta använde jag mig av funktionen ögonautofokus som finns i Alpha 1, vilket gjorde att jag kunde koncentrera mig på att vägleda modellen till de poseringar och uttryck som jag ville ha, istället för att behöva tänka på skärpan.

Jag fotograferade med väldigt korta sekvenstagningar på kanske två eller tre tagningar för att verkligen se till att jag fick bilden precis som jag ville ha den. Sedan kunde jag vägleda modellen och fotografera igen. Eftersom varje tagning hade perfekt skärpa tack vare funktionen för ögonautofokus kunde jag välja den bild som jag tyckte blev bäst, istället för att behöva kontrollera att jag verkligen hade skärpan på ögonen så som jag ville.

Efter ljussättningen och inställningarna på kameran behövde jag knappt redigera den valda bilden. Jag använde Capture One och Adobe Photoshop för att fixa till några småsaker och mjukade upp huden lite grann. Hela redigeringsprocessen tog mindre än 10 minuter.