Bildskärpa

Det här fotot började med en dröm jag hade att vandra längs de vägar som Ansel Adams gick när han tog några av sina ikoniska bilder. Jag ville visa min egen tolkning av samma platser. Efter 8 år blev den drömmen verklighet med det långsiktiga projektet ”Ansel”, som avslutades med en utställning av mina favoritbilder.

Under projektets gång utvecklades det till något annat än vad jag först hade tänkt. Den enkla idéen som jag hade från början blev ett mycket mer introspektivt, personligt och mörkt projekt, men jag behöll respekten för naturen och fotograferingen, som om jag hade Ansel Adams vid min sida.

Den här bilden kallas för The Grand Jury. Det är ett självporträtt som jag tog i New Mexico med Sony Alpha 7R III och objektivet FE 24-70mm f/2.8 GM. När jag skapar en utställning med mina bilder, och framför allt när jag fotograferar storslagna landskap som dessa, är det alltid extremt viktigt att bilden blir tillräckligt skarp och detaljrik för att kunna ta fram ett stort tryck i utställningsformat. Det här är ännu viktigare vid svartvita bilder. Råfilen måste ha ett dynamiskt omfång och tillräckligt med detaljer för att jag ska kunna redigera den, eftersom det är lätt att kvaliteten blir sämre vid redigering, särskilt vid redigering av en enfärgad bild med starka kontraster. I det här avseendet är sensorn på Sony A7R III ett konstverk i sig. Jag vet att jag får alla detaljer och det dynamiska omfånget som jag behöver för att redigera bilden så som jag vill ha det, precis som när Ansel Adams tillbringade timmar i mörkrummet när han skapade sina bilder.

Det går att se på den här bilden på många olika sätt eftersom den innehåller ett flertal olika metaforer eller myter. Estetiskt påminner den mig om en av Dürers träskulpturer eller en målning av Hieronymus Bosch. Jag tycker att den här bilden är ett tydligt exempel på att fotografi kan vara en metafysisk konstform och att vi kan se och tolka bilder på många olika sätt. Vi spenderar för mycket tid med att prata om bländare, objektiv och redigering att vi ofta glömmer det viktigaste – vår fantasi.