Bildskärpa

Att stå på platån i Castelluccio di Norcia – en liten by i Apenninerna i centrala Italien – är en fantastisk känsla. Platån ligger 1 200 meter över havet, vilket i sig är sällsamt, men kullarna omkring är mer än 2 000 meter över.

Det känns som att man är bland höga berg och på en slätt samtidigt.

Jag hade planerat att besöka Sibillini National Park och Castelluccio di Norcia i flera år och till sist fick jag möjlighet till det på hösten 2021. Jag var där ungefär en vecka och jag vandrade och cyklade överallt. Jag utforskade och lärde känna platsen väl. Med mina egna ögon fick jag se hur förödande jordbävningarna varit där på senare tid.

Mina första besök blir ofta aptitretare som får mig att vilja komma tillbaka och upptäcka mer av den vackra naturen. Ett syfte med just det här besöket var även att fotografera de böljande Sibillinibergen och den tidiga morgondimman när den sveper fram över sluttningarna. I den här bilden möts de två olika komponenterna i soluppgången.

Jag började vandra klockan fyra på morgonen och klättrade upp med all min kamerautrustning för att fånga platån nedanför. Jag visste vilken slags bild jag ville ta och hade redan hittat den topp jag vill bestiga. Därifrån har man en 360-graders utsikt över dalarna och bergen runtomkring.

Med mig hade jag min Sony Alpha 1 och FE 100-400mm f/4.5-5.6 GM OSS-objektivet. Telezoomen och den kraftfulla 50-megapixelsensorn hos Alpha 1 är perfekta för att fotografera sådana här landskapsbilder med teleobjektiv. Jag har allt jag behöver i en kombination.

I den här scenen var mitt motiv flera kilometer bort och det var ännu tidigt på morgonen. Så jag fotade med bländaren vidöppen på f/5.6 och sänkte slutartiden till 1/100 sekund.

Att ha både kamerabaserad och objektivbaserad SteadyShot innebär att jag kan ta bilder som den här handhållen, även med långa teleobjektiv. Jag använde också autofokuset i Alpha 1, som kunde hitta skärpan även i dimmiga förhållanden med låg kontrast. Det är fantastiskt – även med så svagt ljus och dimma. Alpha 1 levererar alltid.

När jag visste att jag hade fångat bilden sprang jag tillbaka nedför berget eftersom jag ville fotografera dimman från ett annat perspektiv – i den raserade staden Castelluccio. Det var ett sådant ögonblick när ljuset och förhållandena var utmärkta, och även fast jag alltid kände att ögonblicket var speciellt blev jag inte fullt medveten om det förrän jag såg de färdiga bilderna på en stor skärm.

Det här är när allting redan har lugnat sig, ögonblicket är förbi och det enda som finns bevarat är den färdiga bilden. Och nu ser jag fram emot att besöka platsen igen med min Sony-utrustning med mig.