Fånga spänningen

”För mig är tidpunkt, timing och tidlöshet viktiga komponenter vid fotografering”, säger Daniel Rönnbäck, och detta avspeglas verkligen i det senaste projektet om Lofoten i Norge. Under äventyrsprojektet avbildade Daniel en del av övärldens brantaste toppar under både sommar och vinter, och uppvisade stor medvetenhet om de distinkta förändringarna i landskapet.

”På vintern kan öarna och bergen ge ett nästan monotont intryck”, förklarar han, ”men i sommarbilderna förändras scenen med strålande gröna, röda och gyllene färger.”

Hur uppfattar vi då tiden? Självklart enbart från ett mänskligt perspektiv, vilket vävs samman i Daniels bilder. Människor är det som ger kontext till dessa enastående scener. Ibland är det han själv som förekommer i bild, ibland någon annan, men det finns alltid någon där som hjälper till med berättelsen och gör att betraktaren känner platsens skala och kan tänka in sig själv i den miljön.

Daniel ser till att komponera in figurerna perfekt i sina bilder. Han väljer att placera dem i rena områden eller i motljus för att skapa kontrast och påverkan och använder sig av komplementfärger för att fånga betraktarens blick. ”Och ju tydligare figuren syns i landskapet, desto mäktigare känsla kan bilden väcka hos betraktaren – som den hisnande känslan när man ser silhuetten av en klättrare på toppen av ett berg. Som i den här bilden.”

Det handlar inte bara om hur bilden är komponerad, eftersom Daniel förlitar sig på sin Alpha-utrustning för att säkerställa att fokus ligger rätt. ”Jag vet att fokus är så bra”, säger Daniel, ”att jag kan bara peka på personen och förlita mig på det. Det innebär att jag kan sträcka mig längre och klättra högre, och koncentrera mig på kompositionen och miljön.”

Det handlar inte bara om exponeringstid, det handlar om timing också. Att komma till dessa platser vid rätt tidpunkt och i rätt väderlek. Sånt kräver planering, så Daniel planerar sina resor noggrant. ”För att ge dig själv tid att ta dessa bilder krävs mängder av förberedelser”, säger han. ”Jag markerar allt på en karta”, fortsätter han, ”och noterar hur lång tid det tar att köra från ett ställe till ett annat, och att vandra till en utsiktsplats. Jag kollar också upp när det är soluppgång eller solnedgång. Sedan kollar jag alltid på väderleksrapporterna och till sist vet du: ”Den här morgonen blir det bäst på det här fotostället!’”

”När man ska ta sig till de platser där man vill filma är vikten och storleken på utrustningen jätteviktig”, förklarar Daniel. ”Jag filmade Lofoten-projektet med en α9, men jag använder också α7R III; deras design har alltid passat mitt sätt att jobba. Det är så viktigt att jag packar lätt och kan förflytta mig snabbt. Jag tar ofta med endast ett hus och ett objektiv per tur, och Alpha-kamerorna är så lätta och små att jag kan få rum med allt jag behöver i en liten kameraväska i min ryggsäck. De är så tåliga att de klarar sig i min ryggsäck när jag åker skidor och om jag skulle falla eller tappa kameran har det heller inte varit några problem.”

”När man färdats långt och lyckats med rätt timing gör Alphas bildkvalitet en inte besviken heller”, säger Daniel. ”Något som sticker ut är den dynamiska räckvidden på sensorn. Man får massor av möjligheter till redigering, vilket innebär att om något är lite överexponerat är timingen ändå inte bortkastad. Sedan har vi den enorma upplösningen som innebär att om jag ser något i kanten på bilden kan jag bara skära bort det och ändå få en enormt stor bild.”

”Varje plats har sina tidlösa vyer”, avslutar han, ”och vi passerar bara genom dem. Lofoten har en unik kontrast mellan havet och sjöarna och bergen som stiger rakt upp från vattnet. Det tycker jag har fångats väl i denna bild. Det är helt unikt och det finns alltid mer att se, så jag planerar att återvända och ta mig längre in och högre upp för att hitta nya ställen att fotografera. Det är alltid väl investerad tid.”