Det är svårt att tro att det är sex år sedan det ursprungliga Sony FE 16-35mm f/2.8 GM-objektivet lanserades. Antingen går tiden fort eller så börjar jag bli gammal! Hur som helst är det kul att se att Sony uppdaterar sina gamla objektiv. Förbättringarna som de gjorde med 24-70mm och 70-200mm G Masters var imponerande, och båda de objektiven har gjort stor skillnad i min fotografering. Utifrån uppgifterna om det nya 16-35mm-objektivet visste jag att det skulle vara mindre och lättare. Men skulle det erbjuda fler uppdateringar?

16-35mm f/2.8 GM II är definitivt mindre och lättare än föregångaren och har dessutom en manuell bländarring – något som jag allt mer använder i mitt videoarbete. När man zoomar förlängs objektivet cirka 1 cm, så det orsakar inga större problem när gimbal används. Vikten är 547 gram (jämfört med originalets 680 gram), omkring 25 procent lättare. Det kanske inte är någon enorm skillnad i reella termer, men det fick mig att tänka på ett större sammanhang.

De tre objektiv som är ”standard” för många fotografer är 16–35 mm, 24–70 mm och 70–200 mm, alla med f/2.8. När det gäller Sonys objektiv har de tidigare versionerna en sammanlagd vikt på över 3 kg. De nya Mk II-versionerna landar på strax under 2,3 kg. Det är en skillnad på 759 gram, vilket händelsevis är omkring vad mitt Alpha 7R V-kamerahus väger! När man vandrar omkring och letar efter platser kan faktiskt den viktbesparingen göra stora skillnad.

Jag var redan imponerad av förbättringarna i objektivet och jag såg fram emot att gå ut och fotografera med det. Jag bor i Nederländerna och det finns ingen brist på vackra platser nära mitt hem. Mitt första stopp blev en väderkvarn i soluppgången.

Jag gillar verkligen vidvinkelobjektiv och det finns alltid ett par saker som jag vill prova först. Skärpan är (eller brukade vara) en av de sakerna – men med det nya G Master II-objektivet är jag mindre bekymrad om det av en enkel anledning: de här objektiven är alltid så skarpa att man knappt ser någon skillnad med olika bländare, ens i hörnen.

Som jag nämnde visste jag inte vilka fler spännande förbättringar objektivet skulle ha förutom storlek och vikt – men det märkte jag direkt när jag började fotografera.

Fokusandning

Fokusandning innebär en liten zoomning som sker när du ändrar fokus. Det här objektivet har nästan INGEN fokusandning. För mig är det enormt viktigt (det är det även för många videofotografer). De som känner till min fotograferingsstil vet jag att jag gillar att använda fokusstackning i mina vidvinkelbilder. Jag går riktigt nära förgrunden och använder fokusstackning för att få allting i bilden skarpt, förgrund till bakgrund. Om man fotograferar med ett objektiv som har mycket ”andning” förlorar man i praktiken några millimeter i brännvidden eftersom förgrundens och bakgrundens bildvinkel blir lite annorlunda, så det var en lättnad att upptäcka det här objektivets försumbara fokusandning.

Jag väntade också en stund på soluppgången, eftersom jag gillar att ha med solen i mina bilder.

Jag var nöjd med mina bilder och de första testerna av objektivet, men på väg tillbaka såg jag ett fält med solrosor och andra vildblommor som förmodligen lämnats där för insekternas skull. Jag bestämde mig för att testa objektivet i närbilder och upptäckta nästa spännande funktion ...

Något som är riktigt coolt med det här objektivet är dess minsta närgräns på 22 cm. Det är mycket närmre än det ursprungliga GM, vars minsta närgräns är 28 cm. Fokus så nära innebär att förstoringen är 0,32x, jämfört med originalets 0,19x. Det öppnar upp för spännande möjligheter för närbilder med intressant bokeh, samt även fokusstackning mycket nära objektivet.

Så tillbaka till blomsterfältet! Det första jag la märket till var så klart de vackra solrosorna. Här är en detalj från en av dem som fotograferats med f/8.

Det satt också några bin på solrosorna. Det verkade inte störa dem att jag fotograferade dem så jag gick så nära som möjligt. Resultatet var ärligt talat hänförande. Insektsautofokuset på Alpha 7R V I kunde perfekt fokusera på biet, och se hur nära jag kunde komma. Jag skulle vanligtvis inte fota något sådant här med vidvinkel men det faktum att det är möjligt är helt fantastiskt.

Några små tusenskönor som växte i närheten fångade också mitt öga. Jag gillar att bokeh-effekten är så jämn och att skärpan är knivskarp.

Vidvinkelobjektiv är inte bara toppen för landskap utan även för stadsbilder, och därför ville jag fotografera en regnig kväll i min hemstad, Amersfoort.

För den här bilden behövde jag använde högre ISO för att uppnå den snabbare slutartiden, så att min vän förblev i skarpt fokus när han gick. Jag fotograferade med bländaren vidöppen i mörka förhållanden, men när jag zoomar in till 100% ser jag att skärpan i bilden är perfekt.

Stjärnfotografering

Något som jag gillar bäst med landskapsfotografering är att fotografera stjärnlandskap. Jag använder vanligtvis fasta objektiv för det, eftersom det extra ljuset är användbart, men om jag färdas lätt tycker jag att ett objektiv som 16-35mm skulle fungera mycket bra.

Tyvärr fick jag inte tillfälle att riktigt fotografera Vintergatan i all dess glans, då det för det mesta var extremt kallt och regnigt under den här tiden på sommaren i Nederländerna. Och när det inte regnade och himlen var klar hade vi en nästan full måne! Men jag gick ut ändå och fick några fina bilder.

Månen var nästan full så exponeringen på 8 sekunder gav scenen ett väldigt fint ljus, men om du zoomar in på bilden (klicka för att förstora) så syns det att stjärnorna har renderats mycket skarpt i bilden, trots att objektivet var helt öppet.

Vadehavet

Min sista tur för att testa objektivet ledde norrut, till Vadehavet, för att fotografera de fantastiska leriga planmarker som visar sig där när tidvattnet är lågt.

När jag kom fram blev jag inte besviken. Även om jag möttes av regnmoln som for förbi (och gjorde mig dyngsur) så visste jag att jag hamnat rätt. Lerstrukturer så långt ögat kan se, och regnmolnet på väg bort. Vackra molnformationer. För mig erbjuder de här lerstrukturera otaliga möjligheter. Du kan hitta ändlösa bildkompositioner med linjer åt alla håll.

Genom att vara närmare marken får man ett helt nytt perspektiv där man verkligen kan leka med linjerna som leder in i bilden. Mönstren i leran är inte så stora, så jag använde fokusstackning även här för att få alla linjerna skarpa i både förgrunden och bakgrunden.

Sammanfattningsvis är det nya objektivet bättre än det ursprungliga 16-35mm-objektivet på alla sätt och det tillför även mer mångsidighet. En fråga jag ställer mig själv är om jag föredrar det här framför mitt favoritobjektiv, 12-24mm f/2.8 GM? Om vikten inte spelar roll skulle jag nog välja 12-24mm, men på resor där vikten spelar roll skulle jag ta 16-35mm f/2.8 GM II. Att ett och samma filtersystem kan användas med alla de tre objektiven är också ett plus.

En sak är säker: Sony har gjort ett riktigt bra jobb med att uppgradera sitt sex år gamla 16-35mm GM-objektiv och jag är säker på att många fotografer (inklusive jag själv) kommer att vara mycket nöjda med det!