Genom historien har konstnärer fascinerats av Alperna. Europas mest mytomspunna bergskedja sträcker sig cirka 120 mil från Nice vid dess västra spets till Trieste och Wien i öster, och tronar högt upp mot himlen ovanför Monaco, Frankrike, Schweiz, Italien, Liechtenstein, Tyskland, Österrike och Slovenien. Maciej Pesko, specialisten på bergslandskap, delar den passionen. ”Tystnaden i Alperna lugnar själen, men varje blick mot topparna får också pulsen att stiga”, säger han. ”Det här är platser som inspirerar till ödmjukhet och vördnad – du känner dig som en gäst i närvaro av något större.”

Han är veteran på många områden i bergskedjan, inklusive ”Dolomiternas skarpa, vertikala kalkstensklippor, vildmarken och den primitiva kargheten i de Juliska alperna och harmonin mellan otämjd natur och mänsklig närvaro i de österrikiska alperna”, och det var först nyligen, i de schweiziska och franska alperna, som han säger att han insåg den sanna majestäten i dessa landskap. ”I dessa områden”, säger han med ett strålande leende, ”finns det spetsiga granittoppar, frodiga gröna dalar, glaciärer som stupar rakt ner i alpsjöar ... de överraskar med sin mångfald.” Så hur fångar han dramatiken och energin med sin kamera? ”Det första man måste göra är att inse att berg är oförutsägbara”, förklarar Maciej. ”Det här är platser där ljuset kan förändras på ett ögonblick och vädret kan skriva ett helt nytt manus. De är lika krävande fotografiskt som fysiskt.” Svaret, säger han, är ”tålamod och öppenhet. Bergen kommer att vägleda dig – du behöver bara vänta på ljuset som avslöjar deras sanna karaktär.”

”Ur ett tekniskt perspektiv hjälper det att tänka i lager”, fortsätter han, ”med förgrund, mellangrund och bakgrund. Detta skapar djup, liksom att leda ögat djupare in i bilden, med hjälp av stigar, åsar eller bäckar. Timingen är också viktig eftersom bergen ofta visar sin sanna karaktär vid soluppgång och solnedgång, när ljuset framhäver deras textur, kontrasten blir mjukare och moln eller dimma förenklar deras form eller framhäver deras höjd.” Tre av hans senaste favoriter är tagna med en Sony Alpha 6700 och visar olika tekniker och val av objektiv. Den första, ”en bild av Mont Blancs topp som reser sig över blommanda färgglad ljung, är full av kontraster”, rapporterar han. ”Här använde jag bredden på objektivet Sony E 11mm f/1.8 för att lägga till djup och locka in betraktaren i scenen, samt fokusgafflingsläget hos Alpha 6700 som gjorde att jag kunde skapa en bild som är helt skarp hela vägen.”

Den andra visar upp Matterhorn i skymningen. ”Här var ljuset nyckeln”, förklarar Maciej. ”Bara några minuter efter solnedgången målade de sista strålarna toppen röd. Det var viktigt med exakt rätt exponering för att fånga den subtila glöden utan att förlora detaljerna i den mörknande dalen nedanför, så jag använde kamerans automatiska exponeringsgaffling för att se till att tonaliteten inte gick förlorad.”

Den tredje visar en alpskog insvept i dimma. ”Den här bilden handlar om atmosfären av en regnig bergsdag”, förklarar han. ”Molnen täckte de närliggande topparna, men jag fångade det perfekta ögonblicket när de delade sig tillräckligt för att avslöja bergssidans naturliga konturer och dess subtila tonövergångar. Den här gången använde jag Sony E PZ 18-105mm f/4 G OSS på 105 mm, den sortens brännvidd som kan isolera ett fragment av landskapet och framhäva stämningen.”

Att kombinera dessa objektiv ”ger en enorm flexibilitet i bergen”, fortsätter Maciej. ”Med objektivet på 11 mm kan jag fånga vidvinkelbilder och inkludera förgrunder för att ge en känsla av rymd och skala, men medveten komposition är nyckeln. Du måste se till att du har en stark förgrund för att vägleda betraktaren och objektivet bör användas helt plant om möjligt, annars kan bilderna se onaturliga ut. Med 18-105mm kan jag prioritera avlägsna detaljer som ljuset på en topp eller strukturen på en glaciär samt komprimera lager kreativt. Tillsammans täcker de praktiskt taget alla mina behov.” Alpha 6700 har med tiden blivit Maciejs förstahandsval för bergsfotografering. ”Förutom de lägen som jag redan har nämnt älskar jag hastigheten och precisionen i autofokusen, som gör stor skillnad när ljuset förändras snabbt”, förklarar han. ”Och dess bildkvalitet är fantastisk, även vid högre ISO-tal, vilket jag ofta behöver i utmanande ljusförhållanden.”

”Storleken på kameran är också en stor fördel”, fortsätter Maciej. ”Ett mindre kamerahus innebär mindre vikt i ryggsäcken och varje gram spelar roll när du vandrar uppåt i timmar med all din andra utrustning, förnödenheter och säkerhetsutrustning. Men enligt min erfarenhet innebär den mindre storleken aldrig ett försämrat resultat. Faktum är att det öppnar upp möjligheter som annars skulle vara utom räckhåll. I min mening är det verkligen en fantastisk kamera.” Med fler alpresor framöver kan Maciej känna hur samhörigheten växer sig ännu starkare. ”Som alla landskapsfotografer vill jag fånga bergen i klassiska, vykortsliknande bilder, men jag vill också studera dem på ett mer personligt sätt. Jag vill tillbringa mer tid vid varje topp och lära känna dess karaktär. Och nu har jag den perfekta kameran och objektiven för att göra det.”