Trust in Me

Brendans senaste projekt med enminutsporträtt bjöd därför på en del intressanta problem. ”Ja, det här projektet var verkligen en utmaning”, säger Brendan med ett skratt. ”Särskilt eftersom jag plockade ut främlingar slumpmässigt från folkskaran på mina utställningar. Men jag gillar utmaningar. Som fotograf måste du sätta ribban så högt som möjligt var dag.”

Syftet med projektet, säger Brendan, är att visa att du kan ta snygga porträtt på bara en minut – om tilliten finns. ”Det måste finnas en tillit mellan fotograf och motiv. Men också tillit mellan fotograf och kamera.”

Enligt honom är det den kombinationen som gjort att han kunde ta den serie svartvita porträtt som gjort intryck på så många. Han menar att alla kan göra det här, om de bara har färdigheterna och verktygen. ”Jag ville visa andra att det går att ta sådana bilder också vid gatufotografering och praktiskt tagit överallt”, förklarar han. ”Många är bara för rädda för att gå fram till människor och fråga.”

Brendan fortsätter: ”Tillit skapas beroende hur vi ser på och pratar med människor. Även i situationer som de här, med 200 till 300 människor, försöker jag att skapa utrymme för bara oss två. Jag ber mina motiv att inte titta på de andra utan bara på mig, och tänka att det bara var vi och ingen annan där. Då blir de också mindre nervösa, och vi arbetar bättre tillsammans och deltar båda i arbetet.”

Så hur hanterar Brendan problemet med att skapa kontakt med motivet när det är så ont om tid? Brendan svarar att det handlar om att få personen att se in i objektivet och försöka möta honom där. ”Det är väldigt viktigt eftersom det skapar en helt annan känsla än när någon bara stirrar på kameran. De ser mer koncentrerade ut, som när man pratar med varandra. Det skapar kontakten som gör själva bilden”, berättar han.

En minut går väldigt snabbt och Brendan behövde vara säker på att α7R III-kameran verkligen fångade kontakten som han snabbt hade skapat. Vilken aspekt är viktigast? ”Skärpan”, svarar han. ”Med Sonys ögon-autofokus vet jag att jag inte behöver oroa mig över ögonens fokus. Det är alltid perfekt, även med vidöppen bländare. Innan jag hade Ögon-AF fanns det alltid en risk att skärpan låg på ögonlocket eller ögonbrynet precis i det perfekta ögonblicket. Då undrade man alltid om man verkligen hade kontroll!”

Och nu? ”Jag vet att jag kan arbeta med motivet”, säger Brendan, ”och hålla kontakt med dem. Jag vet att jag aldrig behöver oroa mig över kameran, den fungerar helt enkelt som en förlängning av min kreativitet. Det är det allra viktigaste, särskilt om du bara har en minut på dig för att ta bilden. Och det handlar återigen om tillit, tilliten jag känner till min kamera. Så det är därför jag arbetar med min α7R III. Tekniken ser till att jag får göra min grej.”

Eftersom Brendan var tvungen att jobba snabbt och med en enkel blixtuppsättning, använde han sig också av TTL-funktionerna på α7R III vilket han inte brukar göra. ”Jag är lite gammalmodig”, förklarar han. ”I studion tycker jag om att arbeta med en ljusmätare. När jag inte har tid till det har jag god hjälp av TTL. Så den första bilden tog jag alltid med TTL, och sedan gick jag över till manuellt läge för de här inställningarna så att jag hade full kontroll. För mig blir det här en slags hybridfotografering, där jag får en utmärkt startpunkt som jag kan gå vidare ifrån.”

Tillit visar också åskådarna när du bjuder in dem att titta på en serie bilder som tagits så långt bort och för länge sedan, säger Brendan. I ett projekt som hans enminutsporträtt, är det enhetligheten i tagningarna som gör att det lyckats så bra.