Nervkittlande störtlopp

Det är januari 2021 och den professionella sportfotografen Mine Kasapoğlu tittar ut över ett isigt snölandskap, som ringlar sig fram mellan träd och klippor. Det här är Streif, herrarnas störtlopp under världscupen i Hahnenkamm i Kitzbühelalperna i Österrike. Den är känd som världens mest krävande skidbacke, med en fasansfull sluttning som är längre än 860 m. Ett litet misstag kan bli ödesdigert.

”Det här är det svåraste störtloppet som finns”, förklarar Mine. ”Det är galet men häftigt att se dessa atleter utmana sig själva i ett lopp ner till målet.”

Det märks att Mine beundrar de skidåkare som vågar sig ut på den mest förrädiska banan som finns. ”När jag fotograferar”, säger hon, ”vill jag alltid få dem att se så perfekta och hjältemodiga ut som möjligt. Jag bryr mig inte om att fotografera när de ramlar, för det är inte så jag ser på dem. Jag tycker att de förtjänar det, för jag ser dem som superhjältar och jag vill fånga när de når perfektion. Om jag stod i publiken skulle jag heja på dem, men med min fotografering kan jag stöda dem också.”

En del av hennes tillvägagångssätt är att fokusera på den mänskliga sidan av proffsidrott, något som lätt kan glömmas bort när alla bilder som syns är ensamma figurer som kämpar sig nedför berget. ”Jag älskar så klart att fotografera skidåkarna i backen, men det finns även goda fototillfällen när de förbereder sig”, säger hon. ”Som en bild jag fick på Max Franz, som hade hittat en stillsam plats att tänka genom banan samt att öva på svängarna och de branta delarna.”

När det kommer till själva åket finns det utmaningar för fotograferar såväl som atleter. På samma sätt som skidåkare inte har tid för misstag, får även fotografen kämpa för att dokumentera deras åkning. ”Det är viktigt att välja rätt plats”, förklarar Mine, ”men, som med alla utomhussporter, kan ljuset och vädret förändra allt. I Kitzbühel kan man få fantastiska bilder vid sista hoppet, med publiken i bakgrunden, men 2021 var det ingen publik där!”

Det kan vara väldigt svårt att fokusera på och rama in ett motiv som rör sig i 140 km/h, om du inte använder Sony Alpha 9 II förstås. Vid det här evenemanget kombinerade Mine sin Alpha 9 II med FE 400mm f/2.8 GM OSS och lyckades som vanligt fånga många otroliga stunder. ”Det är jätteviktigt att hitta rätt tillfälle”, säger hon, ”eftersom det går så fort, och skidåkarna kan ha åkt förbi inramningen innan du ens märker det. Man lär sig komposition genom erfarenhet och koncentration och man lär sig se när skidåkare kommer att åka in i bild. De kommer i intervaller på cirka 45 sekunder så man hinner förbereda sig och ibland ser man TV-kamerorna vända sig mot skidåkarna innan de syns.”

Alpha 9 II-kamerans EVF utan blackout behövs för en lyckad bild, säger Mine, och kombinationen av den elektroniska slutaren och bildhastigheten är ett perfekt verktyg för action. ”Den här kameran har verkligen påverkat hur jag fotograferar i backarna,” förklarar hon, ”eftersom att jag kan följa motivet enkelt, fota med 20 bps och vara säker på att varje bild har skärpa. EVF:en fungerar fantastiskt ute i snön. Det är så ljust att det vanligtvis blir svårt att granska bilderna på huvudskärmen, men med Alpha 9 II vet jag att de blir skarpa ändå.”

Men att fånga bilder i sådana hastigheter med förstoring har med slutartiden att göra. Här förlitar sig Mine på Alpha 9 II-kamerans elektroniska slutare och höga ISO-prestanda, och har inställningarna på upp mot 1/16 000 sekund. ”Jag använder alltid den elektroniska slutaren nu för tiden”, förklarar hon. ”Den är bäst, tycker jag. Jag får fler, skarpare bilder och den är helt tyst så inga fotografer runtom mig vet exakt vad jag fotograferar, och det gillar jag!”

I slutet av loppet finns det alltid en vinnare. Vinnaren i störtloppet i Hahnenkamm 2021 var Beat Feuz från Schweiz, som genomförde åket med tiden 1.53,77, vilket var nära rekordet. För fotografer tar sig framgång många uttryck. För Mine ”handlar det om att förmedla känslor. Jag vill väcka känslor hos de som ser mina bilder, precis som det gjorde för mig när jag fotograferade. Det kan vara atleternas ansiktsuttryck, deras kroppsspråk eller hur de svänger nedför backen. Så länge det gör mig exalterad, har jag lyckats.”