Fyllnadsljus, konturljus, snoot, gitter, flaggor, reflektorer – det är bara några av alla de faktorer som matfotografer behöver tänka på när de ställer in sina kameror. Att fånga maträtter är, precis som matlagning, verkligen en invecklad konst.
Men tänk om det inte var så komplicerat? Tänk om du bara använde en enda ljuskälla? Och tänk om cirkeln från denna enda strålkastare kunde ersätta behovet av en tallrik? Detta är tanken bakom matfotografen Pablo Gils senaste projekt, fångat med hans pålitliga Sony α7R III- och α7R IV-kameror.
”Det hela började med att jag letade efter nya sätt att ljussätta och rama in mat men på ett minimalistiskt sätt”, förklarar Pablo. ”Resan fick till följd att jag minskade ljuskällorna till ett absolut minimum, lämnade den klassiska mjuka belysningen bakom mig och började leka med hårda och riktade ljuskällor. Beroende på var vi placerar ljuset, kan vi se anmärkningsvärt intressanta strukturer och genomskinliga effekter. Detta avslöjar mer av motivets egenskaper, till exempel hos en späd primör eller konsistensen i ett perfekt tillagat köttstycke, som på den här bilden.”
Bilderna har ingen komplex belysning utan handlar helt om maten som lyfts fram i rampljuset som konstverk och skulpturer skapade av kocken. ”Vi ville inte att något annat skulle tävla med maten visuellt, inte ens tallriken”, säger han. ”Det var så tanken att använda det faktiska ljuset för att skapa tallriken kom till stånd och jag tycker att den här bilden är ett bra exempel på att fokus så tydligt hamnar på maten.”
”Vi använde ett cirkulärt vitt ljus med något mjuka kanter”, fortsätter han, ”projicerat som en teaterstrålkastare, och skapat med en Profoto B10-blixt och en Snoot med en bikakegitter. Sådana här kreationer, ofta av Michelin-stämplade kockar, är konstverk i sig själva. Behandlingen är mycket exklusiv och anpassas till varje ingrediens utifrån struktur, sammansättning och färg.”
Belysning är särskilt viktigt för att fånga matfotografering. Hur Pablo belyser sina bilder kan helt ändra bildens utseende och känsla. ”Ljus anger berättelsens huvudtema. Det berättar om stämningen, det avslöjar vad vi vill visa och det döljer hemligheter”, avslöjar Pablo. ”Det är utan tvekan det mest kraftfulla vapnet tillsammans med färg och det gör det möjligt för oss att berätta historier med bara ett fotografi.”
Pablo använde sina Sony α7R III- och α7R IV-kameror för projektet, framför allt på grund av deras sensorer. När han fotograferade reklamjobb som kräver så mycket detaljer som möjligt, gav upplösningssensorerna på 42,2 och 61 megapixlar honom all upplösning han behövde men det handlar inte bara om pixelantalet. ”Jag älskar definition och färg, och med de högupplösta BSI-sensorerna kan jag fånga ett större dynamiskt intervall och bättre skärpa. Detaljerna i högdagrarna och skuggorna i den här bilden är till exempel helt otroliga.”
Pablo parar ihop kamerorna med en rad objektiv men han har två speciella favoriter:
”Sony FE 100 mm f/2.8 G Master OSS har ett nästan magiskt smidigt fokus”, säger han entusiastiskt, ”och Smooth Transition Focus (STF) skapar en suddig bakgrundsbokeh som smälter ner bakgrunder på ett så organiskt och underbart sätt som nästan inga andra objektiv kan.” Sedan har vi Sony FE 90 mm f/2.8 G-makroobjektivet: ”Det är fantastiskt”, säger Pablo, ”eftersom det gör att jag kan ta extrema närbilder och skapa bilder som är skarpare än många kockknivar!”
Eftersom matfotografering blivit så otroligt populärt i takt med framväxten av sociala medier, kan det vara svårt att skapa riktigt originella bilder som skiljer sig från alla vanliga rustika bilder tagna ovanifrån, som blir allt vanligare.
”Det bästa råd jag kan ge, och det gäller allmänt för alla typer av jobb, är att gå utöver alla gränser och förutbestämda regler, som ofta är restriktiva”, råder Pablo. ”Ha bara kul och lek med ljuset och dina kameror. Genom att utforska olika scener och leka med inramning och ljusets riktning väcker vi våra instinkter och förbättrar vår intuition. Och sedan”, säger han och ler, ”får vi ofta mycket trevliga överraskningar.”
En bild ljuger aldrig, men mina kanske gör det