Ta en del idrottare, låt den sjuda under flera års tävling, blanda sedan i en passion för fotografi och låt koka på några av världens mest spännande sportevenemang. Resultatet? En fotograf med en elitidrottares fokus som sticker ut från mängden och förmedlar idrottarens verklighet i bilderna. Säg hej till Mine Kasapoğlu.
“Om du inte är uttröttad”, skrattar hon, ”har du antagligen missat något.” Den här inställningen sammanfattar Mines attityd perfekt. Hon ger allt för sina bilder, precis som idrottarna själva. Det är något som endast kommer från ett ärligt och passionerat förhållande till personen på bilden.
“Det kanske viktigaste för mig när jag tar sportbilder är att vara närvarande i ögonblicket – precis som idrottarna. Mina bästa bilder sker i stunderna när allt smälter bort och jag går på autopilot. Jag låter bilden ta över. Visst, du kan planera, men det handlar till slut om instinkt. När ögonblicket kommer blir du inte hungrig och du känner inte kylan. Du tänker bara på bilden. Du är ett med kameran och när du är klar och kommer hem är du helt slut.”
Mine tar bilder på tävlingar över hela världen, inklusive sommar- och vinter-OS men hon började med skidåkning när hon var två år gammal och åkte för det Turkiska landslaget vid 14 års ålder. Vid 16 års ålder övergick hon till snowboard men började inte tävla förrän 2006, när sporten blev en olympisk gren.
Under dessa år studerade hon fotografi på Speos fotografiska institut i Paris.
“Mina passioner för fotografi och sport brukade vara skilda. Jag tog porträtt, modebilder och dokumenterade mitt liv i tjugoårsåldern... Jag gillade porträtt på verkliga människor och ägnade tid åt att lära känna dem. Jag drogs mot verkliga ögonblick och för mig finns det inget mer verkligt än sport. Det var då de två började förenas.”
Trots att hon till slut inte kvalade tränade Mine varje dag under de fyra åren inför Vancouver 2010 i hopp om att delta. Resan ledde inte till hennes mål, men definierade vad hon skulle bli: ”Jag började få samma känslor från fotografin som jag fick från tävlingarna. Så jag deltog inte 2010 som atlet utan som fotograf: det var mitt första riktiga uppdrag, det var då det började på riktigt.”
Mine ser sin roll som den som överför tävlingens känslor och söker alltid samma verklighet och sanning i bilderna. ”Jag vill fånga vad idrottaren känner och få tittaren att känna samma sak.”
Så vad letar hon efter? Hur blir ramen tillräckligt dynamisk för att väcka känslor hos tittaren? Hon förklarar: ”En av de första sakerna jag vill ha är en ren bakgrund. Jag vill inte ha några störande moment, men det handlar inte bara om estetik. Jag vill att bilden ska spegla vad idrottaren tänker på – fullständigt fokus. Mycket av detta handlar om positionering och rätt linser förstås, till exempel FE 70-200mm f/2.8 G Master, som jag ofta använder.
“När subjektet är en skidåkare som åker rakt mot dig behöver du bra prestanda för att hinna med. Sony α9 gör detta mycket enklare än förr. Jag använder vidvinkelsinställningen Wide AF ibland, till exempel när subjektet är nära men jag brukar vanligtvis ställa in fokusområdet på Flexible Spot Medium, där du kan flytta fokusområdet i bildramen efter behov och låta Continuous AF fånga upp subjektet och hålla det i fokus.”
“För att få en emotionell respons letar jag efter energi – något i idrottarens rörelse som får dig att hålla andan. Det är därför som bildseriefunktionen med 20 bilder per sekund hos α9 är så viktig. På tävlingar kan du inte bara säga till idrottaren ”Kan du göra om det där?”, men med 20 bilder per sekund kan du välja det viktigaste ögonblicket under redigeringen. Ögonblicket som ger rätt känsla. Det är fantastiskt och gör mitt jobb mycket enklare. Det är klart, det går inte att bara ta slumpmässiga bilder men det förfinar min förmåga att ta de bästa.”
Istället för att fokusera på en viss del av tävlingen finner Mine ofta att det bästa tillfället att ta den perfekta bilden är precis innan händelsen sker. ”Jag kan inte få nog av dessa ögonblick eftersom jag relaterar till dem så starkt. Föreställ dig det. Du har tränat hela livet för detta – kanske ett lopp som bara tar 20 sekunder. Så precis innan är din energi på max. Allt kan hända och jag älskar det ögonblicket, tack vare alla dess möjligheter. Du kanske tar en bild precis innan de gör något fantastiskt. Jämför det med alla de vanliga bilderna du ser, där de ler med medaljer. Jag har sett tillräckligt av dem. Det är gott och väl för andra, men jag är mer intresserad av att ta reda på sanningen om vad de gjorde precis innan.”
Det är viktigt för Mine att vara inspirerad av idrottarna hon fotograferar, så på många sätt är hennes bilder en hyllning till dem. Det är tävlingsmomentet – fokuset – som driver henne som fotograf precis som när hon var idrottare. ”Jag vet hur mycket energi det kräver och hur svårt det är att stå där, så de är alla hjältar för mig bara genom att vara där. Jag försökte vara en av dem och misslyckades. De är tusentals gånger bättre än jag var och det gör mig ödmjuk. Så om jag känner mig trött eller nere ger de mig motivation eftersom jag tycker att de förtjänar en fantastisk bild. Jag vill alltid få dem att se bra ut, även i redigeringsmomentet. Jag väljer aldrig bilder där de misslyckas. Jag vill att de ska se ut som hjältar.”
Söker ljus, energi och rörelse – fångade i exakt rätt ögonblick.
