Maximal inverkan

Alla fotografier är summan av delarna. Planering, komposition, ljussättning, exponering, fotograferingsverktygen som används samt allt annat som fotografen väljer att rama in. Det är från hur dessa delar kombineras som du kan se fotografens artistiska fingeravtryck, ett slags visuellt DNA. Frank Doorhofs arbete inkapslar detta perfekt – djärvt, färgrikt, fullt av intryck och med en stil som doftar av superhjältar och genrefilmer. De håller inget tillbaka. Det är någonting som han kallar ”att gå hela vägen” och har gjort hans arbete väldigt framgångsrikt och särpräglat.

Frank växte upp med MTV och var förtrollad av popvideornas användning av rörelse och färger, 80-talets böljande tyger och belysningen. Detta har haft en stor inverkan på hans arbete.

Ljussättning är något som Frank blev förälskad i tidigt under fotograferingskarriären. ”Du kan bokstavligen få ljuset att göra vad du vill,” förklarar han. ”Det är helt upp till dig. Så många fotografer låter sig kontrolleras av sin ljussättning, då det borde vara tvärtom.”

Han säger att många fotografer överanalyserar ljuset vid modefotografering, vilket begränsar deras kreativitet. ”Du måste tänka på bilden i ditt huvud och utgå från den och se var ljuset ska finnas för att hjälpa dig berätta historien. Fokusera på skuggorna så följer resten efter.”

Frank tillägger att det är viktigt att inte vara rädd för skarpa skuggor under modefotograferingar, även om de skymmer modellens ansikte, eftersom mode handlar om hur stylingen ser ut samt intrycken. Skuggorna är ett annat sätt för Frank att satsa allt.

”Vissa av fotograferingarna jag gör är väldigt mörka,” förklarar han. ”Så pass att du inte kan se vem modellen är. Om du inte anammar det kommer folk säga att det är ett misstag, men om du gör det med självförtroende säger de att det är fantastiskt. Öppna en modetidning och du kommer att se massvis med mörka skuggor.”

Frank säger att när han pressar kontraster på detta vis är hans α7R III till stor hjälp. ”En av anledningarna till att jag älskar mina Alpha-kameror är det fantastiska dynamiska omfånget hos sensorerna. Tidigare använde jag exponeringsgaffling för att täcka det jag ville ha med i bilden. Med min α99 och nu med α7R III får jag allt jag vill ha i en bild och gör bara mindre justeringar i Lightroom. Det har tillåtit mig att börja med saker som att rikta en strobe rakt in i kameran, verkligen testa gränserna, och fortfarande få den kvalitet jag behöver.”

I sådana situationer finner Frank sin Alphas EVF till stor hjälp och förklarar att, ”trots att jag är gammalmodig så har jag mycket nytta av EVF i exponeringen eftersom det du ser är det du får. Arbetar jag exempelvis vid 1/125 sekunder med blixt så kan jag dra ner bländaren, göra bilden mörkare. Ser bilden bra ut vid f/16 behöver jag bara mäta upp stroberna efter det så är jag redo att köra.”

I valet av objektiv är Frank inte rädd för att testa gränserna. ”Jag använder 24-70mm f/2.8 G Master mycket eftersom det är så mångsidigt för mode. Du har vidvinkel och kort teleobjektiv, alltså flera olika stilar. Jag kan ta ett helt normalt porträttfoto vid 70 mm, med lite komprimering, eller så kan jag bredda på och leka med distorsionen med modellens händer eller fötter nära objektivet.”

Hans sista råd för modefotografering? ”Kör på. Om du använder ett bredare objektiv ska du ta till dig distorsionen och använda den för att maximera historien du vill berätta. Gör detsamma om objektivet komprimerar.”