”Jag minns ögonblicket då jag bestämde mig för att åka till Nepal mycket tydligt”, säger Tolis Fragoudis. ”Jag var i Indien och gjorde en film och reste runt i några månader och så hamnade jag i en liten stad vid foten av Himalaya. En natt gick jag hem över en liten hängbro som korsade floden Ganges. Klockan var ett på natten och jag såg vinden blåsa ner från bergen och det var som om Himalayas andedräkt rörde vid mig. Det var över på några sekunder men det påverkade mig enormt – jag var tvungen att ta mig dit och dokumentera det.”
Tolis var vid det här laget en erfaren resenär. Han hade färdats genom Mexiko och Centralamerika och fotograferingen hade blivit en del av resan. Det var något organiskt, säger han. ”Jag hade inga planer på att tjäna pengar på mitt fotograferande och jag avfärdade tanken när folk frågade. Det var bara något jag tyckte om att göra, och en del av min längtan efter att utforska andra världar.”
Detta har haft stor inverkan på hans sätt att fotografera som han säger helt enkelt bygger på hans inre kreativitet. ”Jag släpper allt”, säger Tolis. ”Inga krav eller förväntningar, jag tar bara med mig kameran och mitt inre flöde. Då känner jag att jag kan fånga essensen hos en plats, ett landskap eller människorna som finns där.”
För att flyta med måste du vara fri och en del av lockelsen med Sony-kamerorna är enligt Tolis att det går så lätt att röra sig med dem. ”Kameror som α7S II och α7R II som jag använde i Nepal är kraftfulla men lätta”, förklarar han. ”Vikt är alltid en faktor eftersom man vandrar så mycket, så jag vill få bort så många gram som möjligt. Jag tar också med mig ett stativ, en drönare och en balansring för videotagningar, så det blir en hel del. Och glöm inte att vikten är ännu viktigare när man är på 5 000 meters höjd uppe i bergen och varje steg tar andan ur en. Kameran jobbar på och tar bra bilder, men du måste också hänga med!”
En annan sak som hjälper Tolis att förverkliga sitt kreativa flöde är att hans Sony-utrustning inte ser så skrämmande ut som en del större DSLR-kameror kan vara. När han till exempel tog porträtt på Nepal-resan märkte han att människorna uppförde sig mer naturligt jämfört med när man använder en större DSLR. Det blir mindre av poserande. Man upplevs mindre som ett proffs och kan vara mer anonym, och gå upp helt i ögonblicket och verkligheten.
Tolis fantastiska porträtt av en orangeklädd sadhu vid Pashupatinath-templet i Katmandu är ett utmärkt exempel på detta. De kommer från hela Indien och Nepal på pilgrimsfärder, säger han, och några av dem kan vara lite falska och be om pengar, särskilt om de tror att du är proffsfotograf. Men den här mannen pratade jag med och vi kom bra överens så han var glad att jag fotograferade honom.
När Tolis tog porträtt på resan behövde han de fantastiska fokuserings- och exponeringsfunktionerna på α7R II och α7S och deras andra egenskaper som passar hans kreativa stil. ”Porträttet av kvinnan fotograferade jag i en liten mörk koja dit jag hade blivit inbjuden på middag. Precis som i alla mina bilder ville jag bara använda det naturliga ljuset som kom från dörröppningen, så jag fotograferade med ISO 3200 och f/1.4 på min FE 35mm f/1.4 ZA för att få rätt exponering. Men α7R II är så bra på att hantera brus att man knappt ser det”, berättar han.
Anpassningsförmåga är också viktigt när han arbetar med sina kontrasterande motiv. ”Jag vill alltid vara kvar i ögonblicket, inte tänka för mycket på kameran och bara lita på vad den kan göra.”
Ta till exempel den här bilden på Boudhanath-templet i Katmandu. ”Jag höll mig i närheten av templet i tre dagar och väntade på det rätta ljuset”, säger Tolis. ”Jag älskar att fotografera i motljus eftersom det är ett så bra sätt att förmedla känslor och då måste jag ha ett system som jag kan lita på. Jag visste att det dynamiska omfånget hos α7R II skulle klara solen bakom templet och behålla strukturen i högdagrar och skuggor som hade varit mörka eller utfrätta med en annan kamera.”
Tolis vill också att hans reseprojekt ska uppmärksamma människor på vikten av bevarande. Man kan öka medvetenheten på många olika sätt, förklarar han, men för min del vill jag resa för att kunna berätta om alla landskap och människor som gör den här planeten så underbar. Jag är övertygad om att människor inte vill förstöra något som är så vackert. Vackra bilder stimulerar både sinnet och välbefinnandet.
Och varför tror Tolis att fotografier kan öka intresset för bevarandefrågor? ”Jag tror att ju mer kunskap jag kan sprida om skönheten på den här planeten, desto troligare är det att människorna kommer att vilja bevara den. Allt är sammankopplat och vårt välbefinnande hänger på det.”
”Mitt mål är att leva livet till dess fulla potential”
