”Man pratar inte, man vill inte vara högljudd längre, man blir helt lugn. Det är en slags tyst respekt och beundran för naturens skönhet”, säger Tolis Fragoudis om de gömda isgrottorna som skapats av Rosegglaciären i Schweiz – något han har forskat om och fotograferat under de senaste åren.
Det tog Tolis tre timmar att vandra till isgrottorna i djup snö och över en frusen sjö, och temperaturen sjönk ner till -25 ºC där glaciären slutade vid dalen, ”så det kräver en hel del ansträngning att komma dit”, skrattar han. ”Vi gick dit i snöskor och hade också en släde med oss för utrustning, för jag tar inte bara med en kamera och ett objektiv när jag gör nåt sånt här!” Med planen att ta stillbilder och filma tog Tolis med sig tre kameror: Alpha 7S II, Alpha 7R III och Alpha 7R II, tillsammans med 12-24mm f/4 G-, 16-35mm f/2.8 GM-, 24-70mm f/2.8 GM- och 70-200mm f/2.8 GM OSS-objektiven, en gimbal, en drönare och dessutom säkerhetsutrustning, rep och proviant.
Tack vare den mindre storleken och lägre vikten hos Sony Alpha-kamerahus kan fotografer som Tolis välja mellan att antingen ha en lättare packning eller ta med mer utrustning utan att för den skull ha för tung last. ”Om du jämför dessa kameror med DSLR-kameror är de riktigt lätta”, säger Tolis ”och eftersom jag är någon som gillar att ha massor av utrustning med mig, betyder det i slutändan att jag kan ta med mig ännu mer! Jag är definitivt en hybridfotograf som jobbar med både stillbilder och video, så att kombinera Alpha S- och R-kamerahusen är solklart för mig.” Han fortsätter: ”Det finns också andra fördelar med att ta med de kamerorna. Till exempel kunde jag utnyttja den höga upplösningen och det dynamiska omfånget i Alpha 7R III med långa exponeringar i grottorna och även fota handhållet på de mörkaste platserna med den fantastiskt höga ISO-brusprestandan i Alpha 7S II.”
De utmanande förhållandena höll inte tillbaka kamerorna alls, säger Tolis, och det är faktiskt alltid den mänskliga delen av förhållandet som fryser först. ”Vi har ett talesätt här i Schweiz”, skrattar han: ”det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder.” Minus 20 ºC är vanligt där uppe men om du är förberedd är det ingen fara. Batterierna tar slut snabbare vid dessa temperaturer men du kan alltid ta med dig fler. Kamerorna fungerar perfekt. Det verkliga problemet är fingrarna!” När du väl har lyckats ta dig till dessa fantastiska platser, handlar det i grund och botten om något så grundläggande som bra komposition och exponering för att kunna fånga deras utomjordiska skönhet och isarnas livfulla färger, säger Tolis.
Visst, det är en konstig miljö”, förklarar han ”men som alla landskap utnyttjar du fortfarande ljuset och linjerna i motivet. Du måste komma ihåg att det är vatten du har att göra med, precis som i sjöarna uppe bland bergen, och det reagerar olika på ljus beroende på din vinkel och tiden på dagen. Om du skulle sitta där hela dagen och bara observera isen, så skulle du få se helt andra färger uppenbara sig framför dina ögon när isen växlar färg från blått till grönt.”
Genom att använda längre exponeringar och förlita sig på det knappa ljuset som filtreras genom isen eller reflekteras från grottans öppning kan Tolis utnyttja färgerna i de mörka grottorna till fullo. ”Jag fotograferar enbart manuellt”, förklarar han ”och jag använder ofta filter med neutral densitet för att öka exponeringstiden i kombination med fotografering i RAW. En längre exponering innebär att fotot innehåller mycket mer data. Som du kan se i den här bilden är den rikare och djupare och låter dig ta fram dessa fantastiska färger och toner vid efterredigeringen. När jag fotograferar är jag redan där i mina tankar och funderar ut hur jag kan utnyttja dessa intensiva scener.”
”Skönheten i dessa platser”, avslutar Tolis ”är verkligen beroendeframkallande. På grund av glaciärens rörelse och att den smälter och fryser till is igen är formationerna helt annorlunda varje gång du kommer dit. Det är bara helt fantastiskt.”
”Men precis som själva glaciären krymper, minskar också chansen att få se dessa grottor”, säger han ledsamt och rycker på axlarna ”jag försökte nyligen åka tillbaka men lavinrisken var för stor. Självklart är laviner ett naturligt inslag i Alperna, men de blir allt vanligare på grund av den globala uppvärmningen. Om några år kan glaciären, broarna och grottorna nedanför vara borta och vi kommer att vara bland de sista att ha bevittnat dem, men jag kommer alltid att vara tacksam för att jag kunde göra det.”