Kort efter att Davide Monteleones bilder av återföreningen mellan en mor och dotter pryder Time Magazines omslag och 28 sidor av tidningen har fyllts med artikeln ”Beyond Walls” får han ett meddelande i sin inkorg.
”Det här var första gången som jag såg flyktingar från Sydamerika som individer och efter att ha tittat på dem länge tror jag att jag förstår dem bättre”, står det i e-postmeddelandet. Kan du hitta bättre bevis på kraften hos fotografin idag? Migration är ju trots allt vårt århundrades stora fråga och som reportagefotograf måste du helt enkelt reagera på, undersöka och utmana det som händer.
Det fanns ett klart syfte med Times artikel: att ifrågasätta perspektiven på migration. Detta lyckades också Davides bilder göra med hjälp av en enkel men slagkraftig metod. Han valde att göra känsliga porträtt som griper tag och som står i skarp kontrast mot hur flyktingar brukar skildras i media.
Davide berättar att han konstant använde en enkel, vit bakgrund. ”Då försvinner sammanhanget och du måste fokusera på bara personen. Det tar bort den stereotypa bilden av migration, saker du annars ser: nöd, köer … hela läger med desperata människor.” Och med denna enkla effekt går det att ändra hur vi uppfattar dem, förklarar han. ”De blir individer, riktiga människor och det är svårare att använda avhumaniserande ord som ström, våg eller massa … Det där kan vi komma ifrån.”
Efter att ha arbetat med andra kameror tidigare behövde han ett nytt redskap för det här uppdraget och det av goda skäl.
”Jag använde en Sony α7R III, vilket till att börja med var en stor förändring men jag började snart att uppskatta fördelarna”, förklarar Davide. ”Logistiskt var det väldigt uppfriskande att använda en liten och lätt proffskamera eftersom vi bara hade två veckor på oss för projektet Beyond Walls. Medan storformat alltid kräver stativ och lampor, kunde vi arbeta så mycket snabbare med α7R III genom att det räckte med att fästa den vita bakgrunden på en vägg och det var i stort sett allt. Bildkvaliteten är också slående, så den fungerar utmärkt både för tryckning och utskrift i storformat. Det är väldigt imponerande.”
Något annat som förändrade Davids sätt att arbeta var att a7R III är vädertålig: ”En dag när vi tog bilder vid gränsen i Tijuana spöregnade det och vi hade inte tid att vänta ut regnet eftersom vi bara hade fyra dagar på oss att bli färdiga. Jag är van vid att använda gamla kameror där man är rädd för att minsta lilla droppe vatten ska tränga in, men med α7R III behöver man inte oroa sig. Om jag hade använt storformat hade jag behövt en assistent med ett paraply! Allt jag behövde göra var att komma ihåg att rengöra objektivet ibland. Det är en funktion som gör dig ännu mer produktiv och det var likadant när jag tog bilder i Arktis och i öknen.”
”Att arbeta med en liten kamera som α7R III kan också verka mindre skrämmande för dem man fotograferar i känsliga situationer”, säger Davide och tillägger att även fotografen som använder den får större frihet eftersom den är så snabb.
”AF är så snabbt att du inte ens märker det. Du kan arbeta med kompositionen, prata med motivet och glömma kameran. Precis som med andra verktyg gäller att det som märks minst, fungerar bäst.”
Vad som inte märks i Davids bilder är bakgrunden och det är det som skapar den studioliknande avskalade känslan. Faktum är att det bara är naturligt ljus, avslutar Davide. ”Vi satte helt enkelt upp vår bakgrund i skuggan i motsatt riktning från solen, vilket gör ljuset väldigt mjukt.” Han valde sedan manuellt läge och överexponerade lite varje gång för att få en ren duk där motiven kunde träda fram.
”Jag har dokumentärfotografiet i ryggen men jag är mer intresserad av att väcka nyfikenhet än att bara ge information. Den bästa berättelsen ligger inte i själva bilden utan omkring och bakom den. Det du ser i en bildruta är bara ett fönster till känslorna”
