”När människor pratar om reptiler, amfibier, insekter och spindeldjur säger de ofta att de är fula,” reflekterar Javier. ”Efter att de har sett närbilder av dem hoppas jag att de kan se hur vackra de faktiskt är.”
Vi diskuterar Javiers prisbelönade makrobilder av naturliv och främst vad som driver honom till att välja sina motiv: grodor och paddor, spindlar och skorpioner. Det handlar i slutändan om utbildning säger han. Eller mer exakt viljan att utbilda andra människor.
Kärlek är kanske att gå lite långt enligt vissa, men att ändra hur människor ser på dessa djur är allt som behövs för att göra skillnad. Det är främst fallet när det handlar om bevarandet vilket, precis som för alla biologer, är ett ämne som ligger Javier varmt om hjärtat. Ett sådant projekt är Träffa dina grannar som låter människor se de fantastiska djuren som lever runt omkring dem via fotografier.
”Du bevarar inte sådant du hatar,” förklarar han. ”Det är det vi försöker bemöta genom att ändra sättet människor tänker så att de tar bättre hand om världen omkring sig. När de ser en spindel eller en orm som fotograferats på ett vackert sätt där dess naturliga beteende visas, försöker de att bevara den och behandla den med respekt i stället för att döda den. Fotografier har kraften att göra det.”
Den biologiska idén om inlärt beteende – egenskaper vi plockar upp genom livet – är mycket viktig här. Det är inte bara något som Javier försöker ingiva i andra, utan någonting som inspirerat hans eget liv och arbete. ”Våra reaktioner inför den här typen av djur handlar mer om fostran än natur,” förklarar han. ”Besöker du regnskogen så ser du barn som leker med fågelspindlar och skorpioner. De är inte rädda men de behandlar djuren med respekt. I fall du å andra sidan växer upp i en miljö där din familj säger ”gå inte nära den, det är farligt”, hur ska du då förväntas bli som person?”
Javiers eget inlärda beteende är en fascination av djuren som funnits runt omkring honom sedan barnsben. Han växte upp på den spanska landsbygden och befann sig alltid i närheten av naturlivet. När han var 14 fick han en liten digitalkamera av sina föräldrar för att dokumentera sitt intresse. Resten är som de säger historia. Vid 18 års ålder började han fotografera med en SLR och ett makroobjektiv och drogs ännu djupare in i motivet och den fantastiska detaljrikedomen han upptäckte. Han studerade biologi vid universitetet och efter examen började han fotografera naturliv på heltid.
Hjälper hans bakgrund inom biologi honom i det han gör i dag? ”Det hjälper definitivt till med tålamodet,” skrattar han. ”En stor del av biologi handlar om att observera någonting – en reaktion eller ett beteende från objektet du studerar. Därefter kan du dokumentera det. Om du är en biolog som arbetar i ett labb dokumenterar du det kanske som data, men om du är zoolog ute på fältet som jag är så är det genom fotografier. En biolog letar efter intressanta historier och motiv. Det tar dig till fantastiska platser och du hittar arter som aldrig studerats förut. Det låter dig föra vidare det du lär dig.”
Dokumentationen av beteenden är avgörande i det Javier försöker uppnå med sina bilder. Hans framgång uppstår när han kan kombinera ren esteticism – ett fantastiskt ögonblick kombinerat med fantastisk komposition och ljussättning.
”De bästa bilderna som jag har tagit har varit sådana som återspeglar motivets handlingar eller beteende, men samtidigt är det bilder som du ser något vackert i också. Det måste finnas en kombination av båda.”
Han fortsätter att problemet ”är att vem som helst kan i dag ta en vacker bild. Det jag vill göra är att dokumentera något viktigt som händer. Ännu en gång hjälper det att vara biolog, eftersom erfarenheten hjälper mig förstå motivet och förutspå vad som händer härnäst. Det hjälper mig som fotograf att fånga avgörande tillfällen.”
Detta för oss till hans senaste framgång i tävlingen Årets naturfotograf (WPOTY) 2018 där han vann portfoliopriset. Av bilderna i den är en av de mest lockande ”Mother Defender” – ett porträtt av en hornstritsmamma, cirka 1 cm lång, som vaktar sin unge på undersidan av en stjälk och använder taggprojiceringen på sin rygg för att skrämma iväg angripare. Javier anser att detta är hans mest givande bilduppsättning som fångar blandningen mellan naturen och skönheten han strävar efter. ”Jag är stolt över dem eftersom det är rätt mix. Ett enskilt ögonblick i tiden hos motivet som berättats på ett övertygande sätt.”
Han var speciellt nöjd över att vinna portfoliokategorin eftersom han känner att det låter honom göra någonting större. Han förklarar att ”för mig är det en av tävlingens viktigaste kategorier. Du kan skapa en historia eller arbeta med ett specifikt motiv en längre tid. Personer som jag respekterar, som de som fotograferat för National Geographic, har också vunnit portfoliopriset, så det är en stor ära för mig.”
Ju längre objektivet är, desto troligare är det att du stör ett nervöst motiv. Javier väljer glas utifrån detta och använder både FE 50mm f/2.8 Macro och FE 90mm f/2.8 Macro med sin α7R III. ”De är mina mest använda objektiv, men det beror självklart på motivet. Den extra räckvidden hos 90mm kan vara väldigt användbart, men jag använder även FE 28mm f/2 när jag vill visa djuret i sin miljö. Även FE 100-400mm f/4.5-5.6 GM är bra eftersom det fokuserar på precis under en meter, vilket låter mig fotografera motiv som fjärilar men jag använder det även för fåglar, däggdjur och större varelser.”
På samma vis är han glad för bildserieläget vid 10fps och det tysta fotograferingsläget i α7R III som tar bort kamerans slutarljud. Dessa säger han är perfekta när du hanterar nervös fauna eftersom ”kombinationen av en hög bildhastighet och inget ljud gör att du kan fånga precis det ögonblick du vill. Jag finner även EVF väldigt användbart, speciellt i makro med det lilla skärpedjupet, eftersom jag kan använda fokusoptimering i sökaren för att se till att motivet är i skärpa. Jag är inte heller rädd för att använda ISO. Jag vet att den ger mig bra kvalitet.”
Har han någon gång varit på fel sida om beteendet han studerar? Eller för nära ett potentiellt farligt motiv? ”Det är sant att många reptiler och insekter är giftiga,” förklarar Javier. ”De är dock inte farliga om du respekterar dem. Det är bara när människor försöker röra dem eller hantera dem som de känner sig hotade och det är då de attackerar. De biter inte för att de tycker det är roligt. Det är då du inser att det är personen som är farlig. Jag är bara rädd för människor på fältet, inte djuren!”
”För att bevara måste vi först känna till och älska det som står på spel och fotografier är ett användbart verktyg för att göra människor medvetna om sin omgivning. Jag försöker att använda min kamera för att visa djur i sin ädlaste form, såväl från ett biologiskt som ett artistiskt perspektiv”
