Jag heter Brendan de Clercq och har mina rötter i Irland och Frankrike, men bor för närvarande i Nederländerna. Jag ägnar mig åt fotografi och mixed media. Mitt intresse för fotografi har jag ärvt från min pappa – som var en känd fotograf och dokumentärfilmare. Jag strävar efter att skapa kraftfulla bilder med ett tydligt känslomässigt uttryck och vill beröra publiken med mitt arbete.

En sak som inspirerar mig är att hela tiden försöka hitta nya sätt att närma mig mitt arbete och jag blev glad när jag fick chansen att prova de nya Sony E-vidvinkelobjektiven – PZ 10-20 mm f/4 G, 11 mm f/1.8 och 15 mm f/1.4 G.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag först hanterade objektiven, men det som slog mig mest var storleken och vikten – de är små, men känns väldigt fasta i handen. Som en fotograf av gamla skolan blev jag också glad att se en bländarring på 15 mm f/1.4 G och det var detta objektiv jag ville testa först.

Jag har aldrig sett mig som någon som gillar vidvinkelobjektiv eftersom en stor del av det jag gör är inriktat på porträtt, men ett vidvinkelobjektiv med en sådan snabb bländare verkade ändå fascinerande.

På grund av den korta brännvidden var jag mycket nära basisten, men dess bokeh var ändå mycket smidig och jag var särskilt imponerad av skärpan kring hans ögon, även vid full bländare. Det var så roligt att fotografera så här att jag har förändrat min åsikt om vidvinkelobjektiv!

Nästa jag testade var 11 mm f/1.8 och jag tog med mig modellerna ut. Jag tyckte så mycket om att fotografera med öppet läge så jag fortsatte med det här tillvägagångssättet. Eftersom det är ett vidvinkelobjektiv var det svårare att få ett grunt skärpedjup, men jag blev ändå imponerad av avsaknaden av distorsion vid mycket närgångna porträtt.

När jag valde att filma så kom PZ 10-20 mm f/4 G verkligen till sin rätt. Zoomflexibilitet var stor, men det som var än mer imponerande var dess tysthet och zoomkontrollen. Jag har aldrig använt en sådan tidigare men den detaljkontroll jag kunde uppnå var imponerande. Jag var intresserad av att se hur andningsundertryckningen av fokus skulle fungera; det är något jag aldrig riktigt har ägnat uppmärksamhet åt tidigare. När jag jämförde objektiv med några äldre som jag hade med mig var det en ganska märkbar skillnad och fokus störde knappt alls.

Jag såg ingen skillnad i skärpa mellan de tre objektiven, inte ens vid zoomning, vilket jag var mycket imponerad av – och detta trots att jag tagit nästan alla bilder med full bländare. Fokusresponsen var också mycket snabb och eftersom jag använde ögonautofokus aktiverades fokus direkt innan jag ens började tänka på kompositionen.

På en liten kropp som Alpha 6600 var balansen för alla tre objektiv perfekt och jag kände aldrig att den blev framtung som ibland kan hända när man använder små kroppar.

Det är en av de saker jag älskar med Sony-objektiv. Jag behöver aldrig oroa mig för prestanda och det innebär att jag kan röra mig snabbt, koncentrera mig på mina motiv snarare än att behöva oroa mig för resultatet.

Det är en av de saker jag älskar med Sony-objektiv. Jag behöver aldrig oroa mig för prestanda och det innebär att jag kan röra mig snabbt, koncentrera mig på mina motiv snarare än att behöva oroa mig för resultatet.

Jag kan se mig använda dessa objektiv i en mängd olika situationer – gatufotografi och arkitektur är uppenbara situationer, men jag kan även tänka mig att använda dem för vissa projekt i svagt ljus och de har också fått mig att tänka på att testa att ta bilder av stjärnhimlen.