Jag har alltid varit fascinerad av naturen och allt levande, särskilt de pyttesmå detaljerna som inte går att se med blotta ögat. Som naturfotograf har jag specialiserat mig på extrema makrobilder. Den är en ganska svår form av fotografi som kräver mycket beslutsamhet och tålamod, men jag vill förklara vad jag gör och hur jag gör det.
Hantverk på fältet
Det vanligaste problemet är vädret. Jag måste alltid tänka på vilken påverkan vädret kan ha. För mina extrema makrobilder använder jag en teknik som kallas focus stacking och som kräver många bilder av samma motiv. Minsta rörelse kan påverka det slutliga resultatet. Vinden är därför min ärkefiende och jag kan helt enkelt inte fotografera när det blåser.
Jag fotograferar alltid tidigt på morgonen. På natten går insekterna in i ett slags dvala. Det är inte förrän solen värmer upp dem som de blir aktiva, så det är en utmärkt tid för att fånga dem. De rör sig alltså sannolikt inte alls, vilket passar mig perfekt.
Jag måste också ta mig tid att hitta den rätta kompositionen och bakgrunden, och det beror helt och hållet på färgerna i motivet. Jag letar framför allt efter sådant som morgondagg på ett grässtrå. När solen skiner kan de små vattendropparna skapa vackra bokeh-cirklar i bakgrunden.
Utrustning
Jag fotograferar med Sony α7R III som har en otrolig upplösning på 42,4 megapixlar. Förutom upplösningen har α7R III ingen spegel och det går att använda elektronisk slutare så att det inte finns några delar som rör sig och orsakar vibration. Vibrationer är makrofotografens värsta mardröm.
Om vi ska prata ljussättning använder jag väldigt sällan blixt. Jag föredrar att förlita mig på naturligt ljus och använder en reflektor emellanåt, bara för att ljusa upp skuggorna lite.
Jag fokuserar alltid manuellt och utnyttjar Focus Peaking-funktionen hos α7R III. Den visar kanterna på det som är i fokus. Jag kan ställa in olika färger – gult, rött eller vitt – så att kanterna blir avgränsade från motivets färger.
Rätt exponering handlar om att balansera exponeringstriangeln med slutarhastighet, bländare och ljuskänslighet så bra jag kan. Om förhållandena är sådana att jag kan fotografera med låg slutarhastighet siktar jag på att använda ISO 100 för bästa möjliga bildkvalitet. Det som är så bra med α7R III är att jag kan öka ljuskänsligheten till ett högre ISO-tal om jag behöver, och fortfarande se många detaljer. Bländaren kan variera, men jag brukar fotografera med någonstans mellan f/8 och f/13. Ibland använder jag dock förlängningsrör för att minska ljusinsläppet ännu mer och åstadkomma ännu större förstoring.
Focus stacking
Eftersom skärpedjupet är väldigt litet vid makrofotografering, också när man använder ganska små bländare, använder jag focus stacking. Det betyder att jag kombinerar en serie bilder på föremålet som har olika fokuspunkter och kan se till att motivet blir lika skarpt hela vägen.
Jag arbetar med elektroniska makroslädar och ett extremt stabilt stativ. De motoriserade slädarna flyttar kameran några mikrometer i taget. Det finns en kontroll som jag använder för att ställa in hur stor förflyttningen ska vara totalt och hur många steg jag vill göra. Efter varje steg, eller förflyttning, tar kameran en bild.
Ibland blir det fler än 100 eller 200 bilder och därför behöver jag ett motiv som är helt stilla och det får inte blåsa. Minsta rörelse hos motivet kan göra så att hela bildserien förstörs. Därför tittar jag ständigt på visningsskärmen på min α7R III och letar efter minsta förflyttning mellan bilderna. Jag måste ha väldigt mycket tålamod och alltid fotografera mer än en bildserie. Ett trick är att skydda motivet med ett litet tält eller liknande, vad som helst som minskar vinden.
När bilderna är tagna använder jag ett program för att sätta ihop dem till en enda bild. Jag använder en programvara för specialister, Zerene Stacker, men du kan också sätta ihop bilderna med vanliga redigeringsprogram som finns på marknaden.
Några sista tips:
"Jag försöker alltid att få mina fotografier att se bättre ut, oavsett hur lång tid det tar och hur mycket arbete som krävs"
