GRUNDLÄGGANDE OBJEKTIVKUNSKAP
Makrofotografering
Högsta förstoringsförhållande
Objektivets förstoring bestäms av dess brännvidd. För makrofotografering är det också viktigt hur nära motivet det går att komma. De här två faktorerna, brännvidd och minsta närgräns, avgör objektivets maximala förstoringsförhållande, som ibland kallas för ”återgivningsförhållande”. Ju närmare motivet du kan komma med ett objektiv med en viss brännvidd, desto högre blir förstoringsförhållandet.
Den klassiska definitionen av ett makroobjektiv är att det har ett maximalt förstoringsförhållande på minst 1:1, eller ”1x” i objektivspecifikationen. Det innebär att ett motiv kan återges i fullständig storlek på kamerans bildsensor. Ett föremål på 10 mm kan projiceras på sensorn som en 10 mm-bild när objektivet är tillräckligt nära motivet. Ett högsta förstoringsförhållande på 1:2 eller ”0,5x” innebär att den största storlek som en bild av samma 10 mm-motiv kan projiceras på sensorn med skulle vara 5 mm, eller bara hälften av den verkliga storleken.
0,35x
1,0x
Andra egenskaper hos makroobjektiv som du bör känna till
Makroobjektiv är särskilt designade så att deras optiska element ger bästa möjliga prestanda vid väldigt korta fokuseringsavstånd. De är vanligen skarpast på nära håll, men det betyder inte att du inte kan använda dem till makrofotografering. Många makroobjektiv kan också ge utmärkta prestanda vid fotografering av vanliga motiv på vanliga avstånd.
Något annat viktigt som kännetecknar makroobjektiv som används på korta avstånd är att de har ett väldigt smalt skärpedjup. De innebär att de måste fokusera väldigt noggrant för att detaljerna ska få perfekt fokus. I vissa fall kan det vara enklare att använda stativ. När det gäller en del motiv måste du kanske stoppa bländaren lite för att få tillräckligt med skärpedjup. Men ett smalt skärpedjup kan vara en fördel, då det viktiga fokuseras i bild medan störningar i bakgrunden inte gör det.
[1] Minsta närgräns (ca 13 cm vid 1x förstoring) [2] Fotograferingsavstånd (ca 2 cm vid 1x förstoring) [3] Minsta närgräns (ca 35 cm vid 1x förstoring) [4] Fotograferingsavstånd (ca 16 cm vid 1x förstoring) [5] Bildsensoryta
Minsta närgräns och fotograferingsavstånd
Objektivspecifikationen ”minsta närgräns” kan vara förvirrande. Den minsta närgränsen mäts från motivet till objektivets bakre brännpunkt, som är bildsensorytan i kamerahuset. Termen ”fotograferingsavstånd” används för att beskriva avståndet mellan motivet och objektivets främre element.
Om det till exempel anges att ett objektiv har en minsta närgräns på 0,2 m (20 cm), beroende på kamerahusets tjocklek och objektivets längd, har du kanske bara några få centimeters fotograferingsavstånd när du fokuserar vid den minsta närgränsen för att ta en 1:1-makrobild. Det kan vara svårt att vara så nära motivet (det finns särskilda makroblixtar och ljusringar för att lösa sådana ljusproblem). Det kan vara svårt att fokusera om motivet eller kameran rör sig det minsta, och det är troligt att du skrämmer bort levande motiv på nära håll. Om några av de här problemen uppstår väljer du ett makroobjektiv med längre brännvidd så att du kan fota på längre håll.